Det blir inte så mycket inlägg just nu. Har för all del huvudet fullt men allt passar sej inte att skriva för allmänheten!
Det är absolut mer kännbart att klara tiden tillsammans fram till flytten än vad jag trodde. Planerna på att fortsätta vårt förhållande som särbo känns just nu ganska avlägset. Jag tycker allt är jättejobbigt och kan inte leva samboliv som förut. Jag kan vakna på morgonen med goda intentioner om att vara go och rar och vara flickvän men min toleransnivå är i närheten av nollstrecket så det blir inget mer än just en tanke. Mannen tycker säkert det är jättejobbigt och förstår inte varför jag är som jag är men det är och har varit så mycket med allt och nu när jag tog beslutet så tog det liksom stopp med allt.
Jag vill bara att det ska gå fort fram till flytten. Jag vill bort och få lugn och ro till mej, tankar.
Vet inte något om hur det blir sen men känner att jag tar det som det kommer. Kanske poppar känslor upp igen när man får distans. Kanske inte. Jag känner bara att om det ska finnas en chans måste jag komma iväg och ordna upp med mitt.
Det är våran flykt just nu, min o dotterns. Att planera nya hemmet. Vi gillar båda att inreda så vi drömmer och planerar.
Imorgon ska vi köpa ett soffbord vi hittade på blocket som vi ska måla om.
Soffan är fixad och sen är det bara köksbord kvar men det får vänta om inte det rätta dyker upp.
Ska ringa hyresgästen i veckan och fråga lite försiktigt om han vet när flytten blir av.
Förste juli känns som en mindre evighet så jag hoppas det blir tidigare!
Nej, nu drog klockan iväg! Måste sova. Måndag betyder ju öppningstur!
Natti!