God fortsättning!

Så kom den då, julen. Och försvann lika fort! Så här sitter man men snart uppätna chokladkartonger och rester av Jansson i kylen.
Men vi har ätit god mat och fått umgås med nära och kära. Dessutom blev det 2 julaftnar på taken som det ofta blir i såna här "moderna" familjer och så skulle ju jag klämma in min födelsedag mitt bland allt!Barnen var nöjda med klappar och jag med mina presenter!

Nu väntar ytterligare lediga dagar och de ska fyllas med hemmafix, träning och promenader.  De sistnämnda för att julen inneburit mycket godsaker men oxå för att den otroligt envisa förkylning jag dragits med i månader verkar ge sig.

Mannen har efter sitt hjärtproblem slutat snusa vilket resulterat i ett behov av att ha något i munnen hela tiden.  Det har varit ett konstant ätande som han missnöjt konstaterat har gett oönskat resultat på vågen. Nu tuggar han tuggummi så han får ont i käkarna! Så han ska också med på promenad idag!

Och om ni undrar hur det går med bouppteckning osv... nej, inte klart!  Sista budet från juristen är att ett förslag skulle ligga i brevlådan i mellandagarna.  Ja, det är ett par dagar kvar!  Men det är klart. Om ett par dagar betyder för honom som sist (den 6 december skulle vi ha ett förslag inom ett par dagar ) så vet man aldrig!
Om jag är bitter?  Lika lite som Tony Richardsson efter det uteblivna bragdpriset😊😊😊

Julstök med stök

Det är med blandade känslor julen börjar närma sig.
Jag älskar jul och pynt. Förberedelser och förväntningar.  Mannen tycker det är jobbigt. För honom är det bara massa måsten och inte vet han några julklappar heller!  Lite avundsjukt ser han mig handla sista klappen  (jag är absolut förbjuden att köpa till honom) och jag har förklarat att jag jag fått massa uppslag och idéer när t ex ungarna sagt, åh vad fin, och en sån skulle man ha! De sakerna har hamnat på intresselistan och nu i tomtens säck!
Han själv går bara och har ångest utan att tänka och när snart julafton står för dörren är det lite bråttom! 
Jag har försökt "hjälpa till" med några saker och även sagt att ett presentkort på t ex Stadium skulle passa perfekt till barnen men han vill ju ge en pryl av något slag!  Envis? Hehe, nej då!
Sen är det mycket annat som upptar både hans och våra tankar just nu.
Imorgon bär det av till Linköping för bronkoskopi av vänster lunga. Vid magnetröntgen på hjärtklaffen såg de några fläckar de nu ska undersöka.
Ja, jag vet.  Jag tror snart allt är ett skämt. För 5 månader sen var jag med pappa där på det värsta besöket och beskedet.  Nu väntar samma avdelning på min karl.
2017 måste bli ett bra år för att kompensera. ..
Nu behöver det inte vara det värsta. Och skulle det vara , så får vi ändå vara tacksamma att det upptäcktes av en slump och säkert i sin linda. Men oron kvarstår, och julefriden naggas i kanten.

Själv är jag förkyld med hosta och bråk med luftrören. Det förvånar icke om det ska bli lunginflammation lagom till jul.  Varför inte liksom!  Men just nu vägrar jag!  Julbord på jobbet imorgon och förberedelserna har varit igång hela veckan!  Tror jag har koll på det mesta i alla fall!
Idag köpte jag en liten tomte jag spanat på ett tag.  Söt liten rackare som nu står i trappan!  Får se om mannen märker honom!
Håll nu alla tummar och tår för att de inte hittar något otrevlig imorgon.  Det behövs ett positivt besked så han kan fortsätta behandlingen för hjärtflimret som var problemet från början!

Flimmer

Flimmer,  förmaksflimmer. Det är det som nu skapar ett orosmoln över livet igen. Mannen ligger på AVA.  Akutens vårdavdelning.  Det började i måndags med ett hjärta som stundtals slog dubbelslag och en andfåddhet vid lättare ansträngning.
Gå och kolla hjärtat sa vi, men ni vet. Det är inte så farligt,  det går nog över. 
Idag kröp han till korset och åkte. Efter en snabbkoll konstaterade läkaren att du blir kvar här idag.
Ultraljud och prover ska utvärderas och förhoppningsvis ge ett svar och en behandling som gör det bra igen.
Jag är glad att han är där men det senaste halvårets turbulens har naggat på stresståligheten och gör att man känner en oro för att det ska tillstöta mer problem och jag önskar så att allt bara kunde vara lite lugnt.
Men klart allt kommer bli bra.  Någonstans var det väl ändå tur att han åkte. Det hade ju säkert inte blivit bättre av att han väntat, snarare tvärtom.
Så, en lite orolig natt väntar men hoppas jag får hämta hem honom imorgon!

London

Efter en mycket behaglig flygresa för en som ogillar sånt samt smidig pass och säkerhetskontroll kom vi så äntligen fram.
En liten miss var att vi flyttade klockan en timme bakåt istället för som vi trodde framåt vilket resulterade i att vi var på plats i storstan redan 08.30.
En vanlig dag hade det funkat bra men nu var det ju söndag och inga affärer öppnade förrän 12.
Men efter 50 minuters tågresa in mot Liverpoolstation och lite tunnelbana på det landade vi på en lokal pub där vi fördrev tiden fram till klockan 13 då vi fick checka in på hotellet.
När vi kom var det lugnt men snart fylldes det på och ölen började flöda. Det visade sig att det var match. Arsenal vs Tottenham och snart var lugnet utbytt mot tjo vs burop!

Folk var pratglada och vänliga så vi drack cider och intog atmosfären ! 

När vi slutligen gick till hotellet var vi ganska trötta . Klockan ringde ju 02.30 så nu började det kännas av. 

Vi kom in på rummet som var svinkallt ! Det vädrades men med 1 plusgrad ute var det mer än svalt! Vi stängde och kröp ner fullt påklädda i sängarna för en stunds vila. Efter 1 timme var

B

 kylan fortfarande påtaglig och efter en koll på elementet konstaterar vi att det är iskallt . 

Jag går ner i receptionen och får höra att värmen sätts på klockan 17...

De är dock hjälpsamma och kommer med ett extra element .  Så där sitter vi med jackor och skor på och huttrar runt ett element !  Tack för den vattenkokare, te och pulverkaffe som stod på rummet ! 

Efter ett tag har vi tinat upp så pass att vi kan börja göra oss iordning för kvällen . 

Vi beställer en Uber-taxi (mycket smidigt) och tar oss till Lyric theatre där vi ska se musikalen Thriller . 

Balcony står det på biljetten och vi visas allt högre upp i salongen . Ja, ända upp i taket !  högst upp och absolut längst fram, nästintill den pampiga kristallkronan. Jag är ju ganska obekväm med höga höjder men min äldsta är snäppet värre . Hon satt krampaktigt och häll sig i och jag trodde ärligt talat vi skulle bli tvungna att gå därifrån . Det blev ju inte bättre av att man dessutom var tvungen att böja sej framåt för att kunna se scenen ! 

När de släcker ner i salongen blir allt dock bättre och den fantastiska showen tar överhanden . Det börjar med musik från Jackson 5 och går framåt och paradnumren är så klart Thriller ,  men allra bäst Smooth criminal. Vilka sångare och dansare!

Efter 2 timmars show tar vi en taxi hem och somnar ganska omgående ! 

Dagen därpå står shopping på schemat och vi letar oss it till det enorma varuhuset Westfield .  Ja, enormt var ordet och ärligt talat tyckte vi nog att det var för stort. Inte greppbart liksom utan man driver planlöst omkring  utan att veta riktigt var man ska. Ungarna hittade iaf till Disney store. They are never to old skrattade biträdet när de genom att köpa 2 stora gosedjur fyllde den extraväska jag köpt till för flyget hem!

Sen gav vi upp och åkte till Primark på Oxford Street . Där hittades det en hel del ! Vi åkte till hotellet och lämnade av våra fynd och gick sedan ut och åt på kinarestaurang .  Senare på kvällen besökte vi Chinatown . 

Sista dagen skulle vi till Camdenmarket .  Det tog en stund innan vi hittade "the" camdenmarket för gatan innan var fylld med stånd och affärer som sålde det gamla vanliga tyristkramset.  Dock så snubblade vi av en slump in på den rätta delen som var som en helt egen liten värld .  Massor av små butiker ,  olika sorts försäljning och överallt lagades det mat !  Det doftade underbart och nästan en medeltidskänska infann sig . Äldsta skulle absolut till en affär som heter Cyberdog och är en futuristisk klädaffär .  Där blinkade neonljusen ikapp med den helt galna högljudda housemusiken!

Efter det gav vi faktiskt upp. Trötta i benen ,  trötta i huvudet efter 3 dagar i storstan tog vi tunnelbanan till Liverpoolstation där vi åt innan vi tog tåget tillbaka till Stanstedt  och flygplatsen .  Vi var där ett par timmar innan hemresan men tittade runt i taxfreen och satt ner en stund på en juicebar . Skönt att vara på plats utan stress . 

Återigen gick allt mycket smidigt och flygningen hem var efter 3 dagar med ryckig tunnelbana rena njutningen ! 

Nu tar det ett tag innan vi återvänder men då ska det bli på en varmare årstid för nu var det stundtals ganska kallt .  Camdenmarket ska avnjutas i skönt väder så man kan spatsera runt och småäta bland allt gott som finns ! 

Hemma väntade snö och vi fick skrapa fram bilen på parkeringen !  Men snart är det advent och man får börja pynta så smått 😊

Ha en fortsatt fin dag ! 

Semester!

Äntligen väntar en veckas ledighet och häromdagen släppte äntligen förkylningen sitt envisa grepp. Ja, det är fortfarande snorigt och hostigt men jag känner mig på gång igen och Londonresan ska bli så rolig!
Vi flyger ut halv sju söndagmorgon och med en klass 2 varning utfärdad för ymnigt snöfall (hoppas det bara blir regn) så ringer väl klockan strax innan 03 för kommande färden mot Skavstad.
Än så länge såg vädret lovande ut i London i alla fall.  10 grader varmt och växlande molnighet. Bättre än här!
Väskan är mycket lätt packad och förväntas vara mer välfylld på hemresan! Men det återstår att se. Sist vi var där köpte jag en klänning för 50 kr! Hittade inget annat. Visst finns det hur mycket som helst men har nog blivit för "vuxen" för att handla för handlandets skull!
För övrigt har veckan bara ramlat på. Hälsan har inte varit på topp och tacksam för att det var så just under höstlovet då barnantalet varit lite lägre så man inte behövt köra för full maskin.

Igår var vi nere vid Bråviken och la upp farfars båt på land. Trots att han inte  varit med oss på 11 år är det fortfarande "hans" och hans närvaro känns bland gamla nät och andra fiskegrejer.  Båten används inte så flitigt längre men sommartid tar vi ju en tur emellanåt! Om farmor är pigg och fräsch nästa sommar ska vi ta med henne ner. Hon har inte varit där på många år och det är ju faktiskt hennes fast hon kanske inte nyttjar det.
På vägen hem hämtade jag lite post "hos pappa" och en märklig känsla när jag klev in och snudd på hörde honom ropa inifrån rummet. Det var krispigt kallt ute och det slog mig att det blir första julen på väldigt länge vi inte firar tillsammans.
Det kommer kännas tomt när man inte kan åka till huset och ha de minnena kvar.

Nu ska jag dock ta tag kvällens middag.  Nästa gång vi hörs ska det nog vara lite bilder från resan!

Snörvel och host

Lite snorig och lite hostig så här i höstmörkret.  Var hemma från jobbet halva veckan och ber till högre makter att det ger sig eller åtminstone inte blir värre då londontrippen närmar sig!
Annars har vi varit på Ålandsbåt. Jag har inte ätit massor av mat som skulle få de stackars svältande barnen i Afrika att jämra sig. Inte druckit en väldigt god Irish Coffee innan klockan 12 på lördagen.  Och gud förbjude att det slank ner en öl på bussen på hemvägen!
Nope. Jag valde salladsbuffén,  drack gröna hälsodrinkar och startade upp lördagen med 5 km på löpbanan på övre däck!
Det blåste heller inte kuling så jag fick ta en liten powernap i hytten under övergången på Ålands hav. Tur att det bara är dryga timmen det handlar om och att våra vänner var värre då de efter middagen "bara" skulle vila benen en stund innan dansen... vi träffade dem på lördagsförmiddagen lite lätt generade.
De hade vaknat klockan 4. Fullt påklädda med skor och allt :-D. Jo, så kan det vara när man åker på partaj på en fredag!
Kan tillägga att på söndagen var det sååå skönt att vara hemma.
Vi åkte inte ens på dansträningen utan bara var hemma.  Ibland behövs sånt med!

Denna helg utlovas fint väder så trots förkylning så borde man vistas lite ute.
Trädgården ropar på lite kärlek och igår plockade de sista chilifrukterna i trädgårdslandet.  Jätteskörd i år!
La familia kommer få en kryddstark vinter!
Hörde jag en fråga gällande bouppteckningen? Den har vi nästan glömt. Tror juristen har tagit semester!

Trampar på

Ja, lite så känns det. Dagarna kommer och går i samma galna tempo som förut.  Inget är klart. Farhågorna gällande osämja var till viss del befogad. Det känns riktigt trist men bara att hålla ut tills allt är klart.
Juristen är inte den snabbaste men hoppas han kompenserar det med ett bra jobb.
På fredag väntar partykryssning och sen är det inte långt kvar till London.  Förstår ni att jag väntar och längtar!

brrrr

Brrrrrr!

Lite höstfint!

Fick skrapa rutan i morse. Brrr, är inte redo! Annars knallar livet på, ja eller rusar känns mer som en korrekt beskrivning. Måndagar och fredagar. Livet däremellan går åt att skriva ner för annars vet man knappt att det hänt! Fick höra från chefen idag att min önskan om att gå upp i tid snart kunde bli verklighet. Känns både positivt och mindre roligt. Det är ju inte för att jag vill vara kvar flera timmar längre utan det är ju för att ekonomin ska bli bättre. Men så tänker jag att det är bra att ha en grundanställning på 100% också.
Häromdagen bokade jag en resa till London. Tanken var från början att bjuda mina ungar på en veckas solsemester när bouppteckningen var klar. Om ingen visste det så är priserna hutlösa på höstlovet! Jag betalar inte dubbla priset för att komma iväg utan då tar vi det en annan gång. Nu bokade jag flyg och hotell samt musikalbiljetter till Michael Jacksons Thriller! I övrigt på 3-dagars schemat står Westfield shoppingcenter, China Town, afternoon tea och Londons bästa Fish & Chipsställe.
Hoppas vädret är drägligt så man kan få en fin upplevelse! Yngsta dottern informerade om att den veckan vi åker är det dessutom Bonfire night vilket innebär fyrverkerier över hela London.
Men fram till dess är det lite vardag kvar samt bouppteckning nästa vecka. Den känns jobbig då alla barn, helor, halvor och ingifta är kallade och man vet inte vad som gäller och är rädd för osämja. Borde inte bli men... när pengar kommer på tal kan mycket läggas åtsidan har vänner berättat. Hoppas allt blir bra.

Lättnad

Jag har levt i min fixarbubbla i en dryg månad. Ordnat, ringt, övat.
Igår kom så dagen vi både känt oro och lättnad inför.  Pappas begravning.

Oro för att allt ska gå bra. För hur det ska kännas och för att det ändå ska bli hedervärt för pappa och minnesvärt för familjen och vännerna.

Lättnad att kunna släppa taget om mycket. Att få tid att sörja och gå vidare.  Vartefter kommer mer fix i form av bouppteckning och husförsäljning.
Många frågar- ska ingen av er ta över huset?  Nej, varken min bror eller jag känner att det är något vi vill.
Stort hus på landet är inget lockande att bo själv i!
Bättre att investera i något man har nytta och glädje av.

Begravningen blev som vi hoppats. Ljus och fin. Josefine och jag sjöng och lyckades trots skakiga ben framföra vår sång och vi fick så positiv respons.
Prästen var fantastiskt och väldigt personlig. Mitt i all sorg så är det ändå väldigt roligt att träffa så många som man inte sett på många år.
Blommorna var underbara och när kantorn spelade The show must go on på orgeln då brast det även för mig. Så mäktigt och fint arrangemang hon fått till och jag är glad att min halvbror önskade den låten trots att den först kändes lite avig.
Idag känns livet lite lättare.

Kräftor och förberedelser

Det duggar inte så tätt mellan inläggen just nu men det har ju sina förklaringar. Det är ganska mycket pyssel inför begravningen på fredag och mitt i allt skulle vi ha kräftskiva oxå!
Den var bestämd sen länge och det var ett välkommet avbrott i allt det andra.
Strålande väder, glada vänner och god mat. För första gången startade vi upp med lekar. Först ut "tampong i flaska" dvs tampong knuten i ett snöre hängandes i knähöjd.  Springa fram till petflaska med lite vatten i, måtta och doppa ner tampongen. Vänta tills den svällt så man kunde lyfta flaskan och springa tillbaka.

Som lek nummer 2 lades 2 plankor ut på gräset. En deltagare i varje lag fick en varsin kikare som man skulle titta i från fel håll och gå balansgång på plankan. Det var lättare sagt än gjort då effekten blir att det känns som du är väldigt långt ifrån och vinglar som du gick på lina! Mycket roligt att titta på! 

Som avslutning skulle man sätta en pinne mellan knäna och gå en slalombana. 

Väldigt svårt och för oss som tagit på ett par byxor med lite glattare tyg blev uppgiften övermäktig!  Men några hade värsta snitsen! 

Sen väntade maten. Hemkokta kräftor,  bröd, ost och västerbottenpaj! Snapsvisor ekade i tältet och sen var det sång, musik och dans fram till småtimmarna. 

Gårdagen var en återhämtningsdag och en lättare födelsedagsfika hos farmor då josefine fyllde 20 år blev det. 

Hon blev firad på lördags kvällen och det blir ett restaurangbesök när allt är klart med begravning och bouppteckningen. 

Nu väntar snart första kurstillfället på buggkursen. Avancerad står det på anmälan. Det blir något att bita i! 

Ha det bra <3

Flyttlass!

Mitt i allt annat som man styr med just nu så kom ju dagen då största skulle flytta ner till småland och Ädelfors folkhögskola.  Yarisen må va liten men när man fäller ner hela baksätet ryms det mycket! Resan gick bra och området hon bor i är naturskönt.  Lägenheten hon ska ha var förvånansvärt stor och även om första natten blir lite orolig innan alla kompisar är på plats så känns det som hon kommer trivas!
Resan hem underlättades av samtal i stort sett hela vägen. Dock finns en önskan som min älskade lilla bil inte har. Farthållare!  Ont ända upp i rumpan har jag trots ett idogt flyttande av kropp och fot för att ändra och avlasta.
Nu är dock sängen ockuperad och imorgon är det jobb igen efter förra veckans ledighet.
Jag hoppas allt flyter på nu fram till begravningen så blir det att ta någon dag igen.
Nattkram!

Livets sista suck

Så kom då dagen som vi oundvikligt väntat på. Pappa hade ont i magen på måndagen när vi kom så vi ringde efter doktorn.  De tyckte det var dags att ge lite smärtstillande och för första gången sa han att han ville ha det.
De gav lite morfin och orosdämpande och 20 minuter senare somnade han tungt. Han sov 27 timmar och när hemtjänsten kom för att byta på honom så drog han sista andetaget när de vände honom.
Det gick så fort.  Jag satt utanför dörren men han var redan borta när jag kom in.
Jag är så glad att jag tog beslutet att sova kvar natten innan. Jag var med honom hela dagen och pysslade omkring och pratade med honom fast han sov.
Nu får han ro och i sinom tid även vi.

Lite andrum

Igår såg det ut att bli skapligt väder så jag frågade mannen om vi kunde ta en dag i fiskets tecken.
Vi hade tänkt åka till en sjö hos en kompis men då pappa verkade sämre så fick det bli båten och Bråviken då jag kunde stanna till hos honom på vägen.
Hur det kan försämras så fort. Bara på 2 dagar var det en hålögd, insjunken och ganska osocial pappa som låg i sängen.  Ringde den palliativa vårdavdelningen om råd och de kom ut. Jag var orolig för att han skulle gå bort redan på kvällen men de gjorde en bedömning och även om han är väldigt dålig så trodde de inte det var "dax" än.
Det låter förskräckligt men denna väntan är otroligt påfrestande.  Allra helst när han mest sover och inte vill ha något direkt umgänge med någon.
De skulle ut idag med och prova lite smärtstillande på honom då han är väldigt "ömhudad".
Imorgon väntar åter ett möte och vi får nog prata om mer konstant vård då han larmar mycket utan "orsak" och det kan bero på att han blir rädd när han är ensam helt enkelt.
Jag har tagit ledigt tisdag och onsdag så får vi lösa dagarna vartefter.

Men ut på sjön kom vi. Lite grått och blåsigt till en början men det blev riktigt vackert väder efter lunchen.
Dock blåste det fortfarande så båten slog friskt i vågorna när vi gick med utombordaren. Rumpan må vara stötdämpad men där sittbenen är ömmar det idag!
Som vanligt är det inget bra fiske i Bråviken men mannen fick en braxen som han förväntansfullt vevade in i hopp om att det ordentliga hugget och motståndet kom av en fin aborrre  ;-)
Men, som jag sa till honom.  Du fick i alla fall en fisk :-D

Rörigt

Av förståeliga skäl är allt ganska rörigt nu och jag antar att den närmsta tiden kommer gå i samma tecken.
Häromdagen hade pappa 38.5 i feber och tungt att andas.  Jaha.  Här kommer lunginflammationen tänkte jag.  Min farfar fick den i slutskedet av sin sjukdom och gick bort på en dag.
Dagen efter möter jag en feberfri far som efter omständigheterna är skaplig.
Senaste dagarna har han dock varit trött och slumrar bort emellanåt.
Nu har äntligen hemtjänsten börjat fungera utan att han behöver larma för minsta lilla och de kommer 9 ggr per dygn vilket känns otroligt avlastande. Han äter nästan inget men har sen i förrgår druckit mycket. 
Idag efterfrågade han dock pannkakor så jag ska steka ett par på jobbet imorgon och åka ut med. Kanske blir nån raggmunk oxå!
Chefen kallar han mej för. Jag tror det är positivt menat för han vet att jag styr och ställer så allt ska bli bra.
Om telefonen ringer och det är någon myndighetsperson så säger han, vänta,  du ska få prata med chefen  ;-)

Så det blir mycket åkande fram och tillbaks. Nu behöver man ju iallafall inte åka varje dag utan brorsan och jag delar på det. Nu när vården funkar så kan man ju känna ett annat lugn att de har tät koll.

Nu är det bäst att släcka ner.  Börjar 6 imorgon.
Sussa gott!

I dödens väntrum

Ja, så var man då här. Sjukdomen har tagit ett stadigt grepp om pappas kropp och imorse hade han ramlat. Det visade sej sen att han fått en stroke. Den bräckliga kroppen höll ändå och inga brutna ben och mitt i allt elände får man vara tacksam.  Däremot är han förlamad i höger ben och svag i höger arm. Han kommer inte ur sängen utan idag kom blöjor och draglakan. Känns lite overkligt men alla inblandade är väldigt bra och doktorn som kom idag var rak och ärlig. Pappa gillade henne,  hon sa som det var. Jag följde henne ut och ställde den där frågan de ej kan svara på.  Hur lång tid?  Några veckor sa hon. Det kan vara längre men jag tror inte det.
Så nu är brorsan på väg ut. Han sover här i natt tills larmet är på plats. Då kan jag starta upp på jobbet imorgon och förbereda för att ta anhörigdagar.
Känns konstigt. Man är mitt uppe i allt men ändå känns det lite overkligt.
Det har gått så vansinnigt fort.
Imorgon måste jag ta med farmor ut. Det blir jobbigare. Hon har inte riktigt tagit till sej men nu måste hon med för det kanske inte hinns med annars.
Ibland är tiden knapp, ändå är jag tacksam för att det går fort när han ändå inte har värk för då kanske han inte hinner få det.

Dans och husbil, husbil och dans!

I tisdags åkte vi mot Broby dansbana och kvällens band Streaplers. Bra band,  lagom med folk. Dock är kanske medelåldern lite hög men vi träffade en skön kille som var där med sin fru Gunsan! Pratglad och dansant och vi stannade till och hejade på dem när vi for vidare på onsdagen.  Det kom ett sms och en vänförfrågan på Fb redan på kvällen. De bor mellan Uppsala och Gävle så vem vet, kanske vi ses på danser framöver!
Efter Broby letade vi oss fram till Barva som låg sådär mitt ute i ingenstans! Men en stor fin gräsplan där man kunde campa en natt fanns det. Den kvällen var det Drifters som bjöd upp till dans.  Mycket folk men det gick ändå hyfsat bra att röra sej.
Det är fantastiskt lyxigt att ha husbil med dusch!  Man blir ju fullständigt genomsvett efter en kväll så skönt att kunna duscha av sej innan bingen!
Nästkommande dag gick färden vidare. Lite ledigt från dansandet och bara hitta ett skönt stället vara på.
Vi letade efter en plats gärna vid vattnet. 
Ingen lätt kombination kan jag lova när man bara ska sova en natt utan traditionell camping.
Varenda liten väg som bär in mot sjön är bebodd i slutändan.
Efter många timmar och mil fast vi bara rört oss i samma område hittade vi till slut en liten plats efter en tur på riktig tvättbrädeväg! En liten kanal som hette hjälmare-å gick precis vid strandkanten och där slog vi läger!
Grillen åkte fram och även fiskespön men det sistnämnda blev man inte mätt på  ;-)
Fredagen drog vi oss mot Vretstorp där Larz-kristerz skulle spela på lördagen och avsluta vår dansturne.
Hittade en fin plats vid en badsjö.
Vi ställde oss på en äng en bit ifrån parkeringen för att inte vara i vägen för badgäster.
Vi satt i solen, grillade och drack vin. En del som passerade stannade till och tog ett par ord. De tyckte vi hade det så trevligt och praktiskt med husbilen. Dock kom en familj som hade sommarstuga intill och på vägen ner mot sjön hörde jag kvinnan säga ganska högt. -jaha,  en del tror visst det är någon jävla camping här!
Visst är det märkligt att vissa anser sej ha mer rätt till naturen än andra!

Vi stod helt lagligt enligt allemansrätten och störde ingen. Dessutom tror jag att vi lämnar mindre skräp efter oss än många badgäster!

På lördagsmorgonen letade vi oss in till vretstorp för att lokalisera var vi skulle vara på kvällen.
Vädret var lite sisådär och vi skulle återigen försöka hitta en sjö att tillbringa dagen vid. Efter någon timmes resultatlöst letande så bad jag mannen knappa in mariebergs köpcentrum på gpsen. Bara 3 mil bort så dit släpade jag med honom för en lunch och lite shopping!
Sen åkte vi tillbaka, vilade lite och gjorde oss i ordning för kvällen.
Det var lite folk i början men det var mycket yngre till motsats mot föregående kvällar. Raggare började oxå dyka upp och efter en timme var det massor med festsugna människor.  För det här var mera folkfest än dans det var bara att inse. Bandet är väldigt publikfriande och det är fullt ös från första stund.  I början går det bra att dansa men 45 minuter innan det slutar ger vi upp för då är det bara ett hoppande och skuttande på golvet.
Vi gick till husbilen duschade och kröp i säng. Utanför tutade raggare och musiken dunkade men ganska snart tystnade det och vi somnade.
På söndagen var det slut med äventyr för denna gång och det var ganska skönt att bara ha 10 mil hem!
Hur det är på den mer tråkiga fronten med sjukdom och elände det tar vi i ett annat inlägg!

Livets upp och nergång

Ja, nu blandar livet friskt. Pappas sjukdom är värre än han visat/trott. Lungcancer med spridning till skelett och lymfkörtlar gör sjukdomen ej behandlingsbar utan från nu är det bara palliativ vård som kan erbjudas.  Just nu är han fulltankad med 4 påsar blod så efter omständigheterna ganska pigg.  Än så länge har han ingen direkt värk eller svårt med andningen utan blir fort trött och vilar mycket.  Märker oxå att han inte är lika skärpt utan glömmer och berättar ibland saker flera gånger.  De har förklarat att det beror på det låga värdet vita blodkroppar.  Vet ej hur sjukdomen kommer fortskrida men det kommer inte vara år vi pratar om utan läkaren sa, ta vecka för vecka och månad för månad.
Jag hoppas att den kommer vara snäll och inte låta honom lida. Hans låga vikt talar kanske för att kroppen naturligt inte kan stå emot så länge.
Just nu är det blandade känslor.  En sorts lugn och konstaterande. Jag har ju varit inställd på detta mer än de andra och på ett sätt är det ett lugn att veta trots att en jobbig tid väntar. Jag har mycket praktiskt att ta tag i så det hjälper mig.
Mitt i allt upplever vi sommarens finaste dagar med sol, bad och båtsafari mellan holmar i Bråviken.
Det är väl för att skapa balans.

Runt hörnet står döden på lur, han tar dig när han vill.

Min pappa.  En liten envis, snäll, hygglig och lite hemlig man. Hemlig på det sättet att han inte så ofta visar känslor. Inte sådär så han kramas eller visar ömhet genom kroppsspråk.  Hans grej har varit mer att hjälpa till, och emellanåt stoppat en hundring i ens ficka lite i skymundan!
Pappan som snudd på aldrig varit sjuk. Inga mediciner, inte ens lite högt blodtryck.
Nu har vi skrivit in honom på lungmedicinska i Linköping och väntar på besked och behandling.  Det har gått rasande fort och vi har inte riktigt tagit in allt än. Mycket beroende på att det slarvats å det grövsta på sjukhuset i Norrköping. 
Han har känt sej krasslig sista tiden i Spanien där han varit sen september och när han kom hem i april sökte han hjälp direkt.  Därifrån har det varit en oändlig väntan med prover och antaganden hit och dit.
Läkare som inte kan tyda en röntgenplåt korrekt resulterade i 2.5 månads onödig väntan. Så lång tid kan ju vara livsavgörande när man är cancersjuk.

Ja, så fick jag skriva det hemska ordet cancer.  Tycker den röjt tillräckligt i min familj.  Mamma, kusin, farfar och nu sitter döden på lur igen.
Förra veckan var första besöket i Linköping och besked att på måndag, idag läggs han in. Alla provsvar har inte kommit men de har insett att blodbristen,  b-vitaminbristen och den stora viktnedgången (han vägde in på 47 kg...) måste skötas professionellt och inte bara genom några näringsdrycker då och då.
Så dagen har inneburit mer prover och mer röntgen. Det positiva är att än så länge finns ingen spridning men läkaren hade sagt att läget var allvarligt.  Vad det betyder vet jag inte än. Läkaren ska ringa mej imorgon eller onsdag.  Pappa själv har varit lite virrig och inte själv fått några vettiga svar fram till nu så skönt att få prata med läkaren direkt.
Från läget att man väntar på att de ska få tummen ur och ge honom hjälp så vänds allt väldigt upp och ner och det man anat och räds verkar helt plötsligt närvarande.
Tänker på farmor.  Farmor 94 år och pigg för sin ålder.  Hennes man är borta,  likaså hennes vänner.  Ska hon nu överleva sitt enda barn?

Nu ska jag svära. Förbannade, jävla skitsjukdom. Du kan väl drabba alla ärthjärnor här i världen istället.  Alla som bara lever för att sprida hat, krig och terror.
Men jag är ändå tacksam att han är där de kan ge honom allra bäst hjälp just nu. Det känns tryggare. Så får vi avvakta någon dag till innan vi vet mera.
Jag är inte så troende men sänder en bön om styrka till både pappa och övriga i familjen som blir delaktiga  <3

Gottgottigottgotthelg!

Enligt traditionen  (vi började med den förra sommaren; -) så inledde josefine och jag semestern med helg i huvudstaden och besök hos lillebror med flickvän. Nästa gång vi kommer kanske hon är fru då det kommit en ring på fingret!
Vi har haft fantastisk tur med vädret och promenerat massor med små stopp här och där för intag av både mat och dryck. Lördagkväll blev det mat hemma. Brorsan är duktig i köket så hemgjord räksoppa till förrätt och ugnsbakad torskrygg med räkor,  hemgjord hollandaisås  (den fick flickvännen ta äran för! ) och färskpotatis. Lite bubbel till det så var matkoman ett faktum!
Idag har blivit ännu en promenad och besök på ett glasscafe.
Snart väntar hemfärd men familjen är inte komplett då ungen fick få för sej att gå på dejt! Det är tre timmar sen hon åkte och frågade för nån timme sen om hon kom snart så vi fick packa och avsluta lite. Svaret blev nej, jag ringer dig sen! Uppenbarligen var dejten trevlig!  Men hon får nog ge sej vartefter för till kvällen vill jag vara hemma!
Imorgon är första semesterdagen och då blir det volontärarbete på norrköpings motorstadium.  Norrköping har ju sm-veckan och mannen är ju involverad så då hjälper jag oxå till. Måndag och onsdag ska vi styra med det sen lät det som att det kanske blir en tur med husbilen!
Avslutar med lite bilder på vad vi gottat oss med!