Livets upp och nergång

Ja, nu blandar livet friskt. Pappas sjukdom är värre än han visat/trott. Lungcancer med spridning till skelett och lymfkörtlar gör sjukdomen ej behandlingsbar utan från nu är det bara palliativ vård som kan erbjudas.  Just nu är han fulltankad med 4 påsar blod så efter omständigheterna ganska pigg.  Än så länge har han ingen direkt värk eller svårt med andningen utan blir fort trött och vilar mycket.  Märker oxå att han inte är lika skärpt utan glömmer och berättar ibland saker flera gånger.  De har förklarat att det beror på det låga värdet vita blodkroppar.  Vet ej hur sjukdomen kommer fortskrida men det kommer inte vara år vi pratar om utan läkaren sa, ta vecka för vecka och månad för månad.
Jag hoppas att den kommer vara snäll och inte låta honom lida. Hans låga vikt talar kanske för att kroppen naturligt inte kan stå emot så länge.
Just nu är det blandade känslor.  En sorts lugn och konstaterande. Jag har ju varit inställd på detta mer än de andra och på ett sätt är det ett lugn att veta trots att en jobbig tid väntar. Jag har mycket praktiskt att ta tag i så det hjälper mig.
Mitt i allt upplever vi sommarens finaste dagar med sol, bad och båtsafari mellan holmar i Bråviken.
Det är väl för att skapa balans.

Runt hörnet står döden på lur, han tar dig när han vill.

Min pappa.  En liten envis, snäll, hygglig och lite hemlig man. Hemlig på det sättet att han inte så ofta visar känslor. Inte sådär så han kramas eller visar ömhet genom kroppsspråk.  Hans grej har varit mer att hjälpa till, och emellanåt stoppat en hundring i ens ficka lite i skymundan!
Pappan som snudd på aldrig varit sjuk. Inga mediciner, inte ens lite högt blodtryck.
Nu har vi skrivit in honom på lungmedicinska i Linköping och väntar på besked och behandling.  Det har gått rasande fort och vi har inte riktigt tagit in allt än. Mycket beroende på att det slarvats å det grövsta på sjukhuset i Norrköping. 
Han har känt sej krasslig sista tiden i Spanien där han varit sen september och när han kom hem i april sökte han hjälp direkt.  Därifrån har det varit en oändlig väntan med prover och antaganden hit och dit.
Läkare som inte kan tyda en röntgenplåt korrekt resulterade i 2.5 månads onödig väntan. Så lång tid kan ju vara livsavgörande när man är cancersjuk.

Ja, så fick jag skriva det hemska ordet cancer.  Tycker den röjt tillräckligt i min familj.  Mamma, kusin, farfar och nu sitter döden på lur igen.
Förra veckan var första besöket i Linköping och besked att på måndag, idag läggs han in. Alla provsvar har inte kommit men de har insett att blodbristen,  b-vitaminbristen och den stora viktnedgången (han vägde in på 47 kg...) måste skötas professionellt och inte bara genom några näringsdrycker då och då.
Så dagen har inneburit mer prover och mer röntgen. Det positiva är att än så länge finns ingen spridning men läkaren hade sagt att läget var allvarligt.  Vad det betyder vet jag inte än. Läkaren ska ringa mej imorgon eller onsdag.  Pappa själv har varit lite virrig och inte själv fått några vettiga svar fram till nu så skönt att få prata med läkaren direkt.
Från läget att man väntar på att de ska få tummen ur och ge honom hjälp så vänds allt väldigt upp och ner och det man anat och räds verkar helt plötsligt närvarande.
Tänker på farmor.  Farmor 94 år och pigg för sin ålder.  Hennes man är borta,  likaså hennes vänner.  Ska hon nu överleva sitt enda barn?

Nu ska jag svära. Förbannade, jävla skitsjukdom. Du kan väl drabba alla ärthjärnor här i världen istället.  Alla som bara lever för att sprida hat, krig och terror.
Men jag är ändå tacksam att han är där de kan ge honom allra bäst hjälp just nu. Det känns tryggare. Så får vi avvakta någon dag till innan vi vet mera.
Jag är inte så troende men sänder en bön om styrka till både pappa och övriga i familjen som blir delaktiga  <3

Gottgottigottgotthelg!

Enligt traditionen  (vi började med den förra sommaren; -) så inledde josefine och jag semestern med helg i huvudstaden och besök hos lillebror med flickvän. Nästa gång vi kommer kanske hon är fru då det kommit en ring på fingret!
Vi har haft fantastisk tur med vädret och promenerat massor med små stopp här och där för intag av både mat och dryck. Lördagkväll blev det mat hemma. Brorsan är duktig i köket så hemgjord räksoppa till förrätt och ugnsbakad torskrygg med räkor,  hemgjord hollandaisås  (den fick flickvännen ta äran för! ) och färskpotatis. Lite bubbel till det så var matkoman ett faktum!
Idag har blivit ännu en promenad och besök på ett glasscafe.
Snart väntar hemfärd men familjen är inte komplett då ungen fick få för sej att gå på dejt! Det är tre timmar sen hon åkte och frågade för nån timme sen om hon kom snart så vi fick packa och avsluta lite. Svaret blev nej, jag ringer dig sen! Uppenbarligen var dejten trevlig!  Men hon får nog ge sej vartefter för till kvällen vill jag vara hemma!
Imorgon är första semesterdagen och då blir det volontärarbete på norrköpings motorstadium.  Norrköping har ju sm-veckan och mannen är ju involverad så då hjälper jag oxå till. Måndag och onsdag ska vi styra med det sen lät det som att det kanske blir en tur med husbilen!
Avslutar med lite bilder på vad vi gottat oss med!

Ett rum utan kök

Sädesärlor kan bygga bo lite varsomhelst läste jag. Hos oss ville de ha villa! Förvisso bara ett rum utan kök och lite dragigt men tak över huvudet iallafall!
En liten unge bligar tillbaka när man tittar in. Antar att det är kull nr 2 för annars brukar de nog få fler?
Kul att se dem på så nära håll!