Flyttlass!

Mitt i allt annat som man styr med just nu så kom ju dagen då största skulle flytta ner till småland och Ädelfors folkhögskola.  Yarisen må va liten men när man fäller ner hela baksätet ryms det mycket! Resan gick bra och området hon bor i är naturskönt.  Lägenheten hon ska ha var förvånansvärt stor och även om första natten blir lite orolig innan alla kompisar är på plats så känns det som hon kommer trivas!
Resan hem underlättades av samtal i stort sett hela vägen. Dock finns en önskan som min älskade lilla bil inte har. Farthållare!  Ont ända upp i rumpan har jag trots ett idogt flyttande av kropp och fot för att ändra och avlasta.
Nu är dock sängen ockuperad och imorgon är det jobb igen efter förra veckans ledighet.
Jag hoppas allt flyter på nu fram till begravningen så blir det att ta någon dag igen.
Nattkram!

Livets sista suck

Så kom då dagen som vi oundvikligt väntat på. Pappa hade ont i magen på måndagen när vi kom så vi ringde efter doktorn.  De tyckte det var dags att ge lite smärtstillande och för första gången sa han att han ville ha det.
De gav lite morfin och orosdämpande och 20 minuter senare somnade han tungt. Han sov 27 timmar och när hemtjänsten kom för att byta på honom så drog han sista andetaget när de vände honom.
Det gick så fort.  Jag satt utanför dörren men han var redan borta när jag kom in.
Jag är så glad att jag tog beslutet att sova kvar natten innan. Jag var med honom hela dagen och pysslade omkring och pratade med honom fast han sov.
Nu får han ro och i sinom tid även vi.

Lite andrum

Igår såg det ut att bli skapligt väder så jag frågade mannen om vi kunde ta en dag i fiskets tecken.
Vi hade tänkt åka till en sjö hos en kompis men då pappa verkade sämre så fick det bli båten och Bråviken då jag kunde stanna till hos honom på vägen.
Hur det kan försämras så fort. Bara på 2 dagar var det en hålögd, insjunken och ganska osocial pappa som låg i sängen.  Ringde den palliativa vårdavdelningen om råd och de kom ut. Jag var orolig för att han skulle gå bort redan på kvällen men de gjorde en bedömning och även om han är väldigt dålig så trodde de inte det var "dax" än.
Det låter förskräckligt men denna väntan är otroligt påfrestande.  Allra helst när han mest sover och inte vill ha något direkt umgänge med någon.
De skulle ut idag med och prova lite smärtstillande på honom då han är väldigt "ömhudad".
Imorgon väntar åter ett möte och vi får nog prata om mer konstant vård då han larmar mycket utan "orsak" och det kan bero på att han blir rädd när han är ensam helt enkelt.
Jag har tagit ledigt tisdag och onsdag så får vi lösa dagarna vartefter.

Men ut på sjön kom vi. Lite grått och blåsigt till en början men det blev riktigt vackert väder efter lunchen.
Dock blåste det fortfarande så båten slog friskt i vågorna när vi gick med utombordaren. Rumpan må vara stötdämpad men där sittbenen är ömmar det idag!
Som vanligt är det inget bra fiske i Bråviken men mannen fick en braxen som han förväntansfullt vevade in i hopp om att det ordentliga hugget och motståndet kom av en fin aborrre  ;-)
Men, som jag sa till honom.  Du fick i alla fall en fisk :-D

Rörigt

Av förståeliga skäl är allt ganska rörigt nu och jag antar att den närmsta tiden kommer gå i samma tecken.
Häromdagen hade pappa 38.5 i feber och tungt att andas.  Jaha.  Här kommer lunginflammationen tänkte jag.  Min farfar fick den i slutskedet av sin sjukdom och gick bort på en dag.
Dagen efter möter jag en feberfri far som efter omständigheterna är skaplig.
Senaste dagarna har han dock varit trött och slumrar bort emellanåt.
Nu har äntligen hemtjänsten börjat fungera utan att han behöver larma för minsta lilla och de kommer 9 ggr per dygn vilket känns otroligt avlastande. Han äter nästan inget men har sen i förrgår druckit mycket. 
Idag efterfrågade han dock pannkakor så jag ska steka ett par på jobbet imorgon och åka ut med. Kanske blir nån raggmunk oxå!
Chefen kallar han mej för. Jag tror det är positivt menat för han vet att jag styr och ställer så allt ska bli bra.
Om telefonen ringer och det är någon myndighetsperson så säger han, vänta,  du ska få prata med chefen  ;-)

Så det blir mycket åkande fram och tillbaks. Nu behöver man ju iallafall inte åka varje dag utan brorsan och jag delar på det. Nu när vården funkar så kan man ju känna ett annat lugn att de har tät koll.

Nu är det bäst att släcka ner.  Börjar 6 imorgon.
Sussa gott!

I dödens väntrum

Ja, så var man då här. Sjukdomen har tagit ett stadigt grepp om pappas kropp och imorse hade han ramlat. Det visade sej sen att han fått en stroke. Den bräckliga kroppen höll ändå och inga brutna ben och mitt i allt elände får man vara tacksam.  Däremot är han förlamad i höger ben och svag i höger arm. Han kommer inte ur sängen utan idag kom blöjor och draglakan. Känns lite overkligt men alla inblandade är väldigt bra och doktorn som kom idag var rak och ärlig. Pappa gillade henne,  hon sa som det var. Jag följde henne ut och ställde den där frågan de ej kan svara på.  Hur lång tid?  Några veckor sa hon. Det kan vara längre men jag tror inte det.
Så nu är brorsan på väg ut. Han sover här i natt tills larmet är på plats. Då kan jag starta upp på jobbet imorgon och förbereda för att ta anhörigdagar.
Känns konstigt. Man är mitt uppe i allt men ändå känns det lite overkligt.
Det har gått så vansinnigt fort.
Imorgon måste jag ta med farmor ut. Det blir jobbigare. Hon har inte riktigt tagit till sej men nu måste hon med för det kanske inte hinns med annars.
Ibland är tiden knapp, ändå är jag tacksam för att det går fort när han ändå inte har värk för då kanske han inte hinner få det.

Dans och husbil, husbil och dans!

I tisdags åkte vi mot Broby dansbana och kvällens band Streaplers. Bra band,  lagom med folk. Dock är kanske medelåldern lite hög men vi träffade en skön kille som var där med sin fru Gunsan! Pratglad och dansant och vi stannade till och hejade på dem när vi for vidare på onsdagen.  Det kom ett sms och en vänförfrågan på Fb redan på kvällen. De bor mellan Uppsala och Gävle så vem vet, kanske vi ses på danser framöver!
Efter Broby letade vi oss fram till Barva som låg sådär mitt ute i ingenstans! Men en stor fin gräsplan där man kunde campa en natt fanns det. Den kvällen var det Drifters som bjöd upp till dans.  Mycket folk men det gick ändå hyfsat bra att röra sej.
Det är fantastiskt lyxigt att ha husbil med dusch!  Man blir ju fullständigt genomsvett efter en kväll så skönt att kunna duscha av sej innan bingen!
Nästkommande dag gick färden vidare. Lite ledigt från dansandet och bara hitta ett skönt stället vara på.
Vi letade efter en plats gärna vid vattnet. 
Ingen lätt kombination kan jag lova när man bara ska sova en natt utan traditionell camping.
Varenda liten väg som bär in mot sjön är bebodd i slutändan.
Efter många timmar och mil fast vi bara rört oss i samma område hittade vi till slut en liten plats efter en tur på riktig tvättbrädeväg! En liten kanal som hette hjälmare-å gick precis vid strandkanten och där slog vi läger!
Grillen åkte fram och även fiskespön men det sistnämnda blev man inte mätt på  ;-)
Fredagen drog vi oss mot Vretstorp där Larz-kristerz skulle spela på lördagen och avsluta vår dansturne.
Hittade en fin plats vid en badsjö.
Vi ställde oss på en äng en bit ifrån parkeringen för att inte vara i vägen för badgäster.
Vi satt i solen, grillade och drack vin. En del som passerade stannade till och tog ett par ord. De tyckte vi hade det så trevligt och praktiskt med husbilen. Dock kom en familj som hade sommarstuga intill och på vägen ner mot sjön hörde jag kvinnan säga ganska högt. -jaha,  en del tror visst det är någon jävla camping här!
Visst är det märkligt att vissa anser sej ha mer rätt till naturen än andra!

Vi stod helt lagligt enligt allemansrätten och störde ingen. Dessutom tror jag att vi lämnar mindre skräp efter oss än många badgäster!

På lördagsmorgonen letade vi oss in till vretstorp för att lokalisera var vi skulle vara på kvällen.
Vädret var lite sisådär och vi skulle återigen försöka hitta en sjö att tillbringa dagen vid. Efter någon timmes resultatlöst letande så bad jag mannen knappa in mariebergs köpcentrum på gpsen. Bara 3 mil bort så dit släpade jag med honom för en lunch och lite shopping!
Sen åkte vi tillbaka, vilade lite och gjorde oss i ordning för kvällen.
Det var lite folk i början men det var mycket yngre till motsats mot föregående kvällar. Raggare började oxå dyka upp och efter en timme var det massor med festsugna människor.  För det här var mera folkfest än dans det var bara att inse. Bandet är väldigt publikfriande och det är fullt ös från första stund.  I början går det bra att dansa men 45 minuter innan det slutar ger vi upp för då är det bara ett hoppande och skuttande på golvet.
Vi gick till husbilen duschade och kröp i säng. Utanför tutade raggare och musiken dunkade men ganska snart tystnade det och vi somnade.
På söndagen var det slut med äventyr för denna gång och det var ganska skönt att bara ha 10 mil hem!
Hur det är på den mer tråkiga fronten med sjukdom och elände det tar vi i ett annat inlägg!