Jag har sen ett bra tag tillbaka inte varit på topp. Som ni vet sen innan drabbades jag av sköldkörtelproblem förra året och jag vet ärligt talat inte vad som beror på vad!
Jag har sen länge känt att jag tappat orken, sugen. Har känt mig trött och håglös och tyckt mycket känns jobbigt, krävande. Tyckte det blev bättre när jag fick min medicin
men bara ett tag.
Sen om resten av måendet kommer retroaktivt, det kan jag inte säga men det har känts tungt.
För drygt en månad sedan tog jag beslutet att flytta. Skaffa eget boende. Det har malt i maskineriet länge och jag hade till slut målat in mig i ett hörn där jag tvingades att fatta ett beslut. Det var fruktansvärt jobbigt men samtidigt så skönt att ta steget efter så mycket ångest och tankar.
Jag har köpt mig en lite etta, med fokus på just liten! Den är blott 30 kvm men dem har allt jag behöver och en låg månadsavgift.
Tanken var att prova särbolivet, få ha det bästa av båda världar. Men det är så svårt när viljan att göra allt bra men känslan inte är med. Den ena parten blir besviken då den känner/vill mer och hela tiden får backa. Den andre känner stress och press inför känslan av att vara otillräcklig i både känsla och handling. Jag insåg när jag var brutalt ärlig mot mig själv att jag helt enkelt bara vill ha en kompis i nuläget och det kan jag inte begära. Jag önskar det bara fanns en On-knapp så man kunde slå på känslorna igen men så funkar det ju inte.
Så just nu försöker jag fokusera på mig och mitt mående. Det är jättejobbigt att veta att någon mår dåligt över ens beslut men jag klarar helt enkelt inte av allt. Även jag Mrs doer som min fysioterapeut säger har en gräns och den var tydligen här någonstans🙂
Så jag försöker äta bra mat, träna i mycket större utsträckning än tidigare, sova lite mer och umgås med mina vänner. Har börjat på mediyoga(alltså, verkligen skitjobbigt rent mentalt) och ska faktiskt träffa min yogalärare som dessutom är kurator för att få lite verktyg i stresshantering då hon fångade upp mig på yogan då hon uppmärksammat att jag hade en ganska hög nivå av inre stress.
Det är sant för jag har haft svårare och svårare att varva ner. Även om jag rent fysiskt sitter eller ligger så går hjärnan på högvarv och den är verkligen en mental trötthet jag känner av.
Rent krasst så kan det nog vara så att den där berömda ”väggen” har varit inom synhåll.
Men jag hoppas att jag tagit tag i livet innan det gått för långt.
Dagarna knallar på och det är helgkvällarna som kan bli lite tråkiga ibland om man inget speciellt har på agendan men å andra sidan kanske stresshjärnan behöver ha lite tråkigt ibland!
Nu får det räcka med uppdatering för idag!
Avslutar med en bild från dagens återhämtning! En dag på stranden med fikakorg och god vän!
