Ja, nu har det gått några veckor sen det här äventyret och jag tror inte det blir ngn mer övernattning men det skulle vara kul att prova i lite svalare väder!
Här fick dock dottern och jag ett infall att bara dra iväg och fiska och sova tillsammans.
Ända sen jag såg skogsdungen där högst upp på klipporna vid Djursö där vi så gärna fiskar så har jag tänkt att där, där ska vi övernatta med utsikt över Skärgården.
Vi packade mat, övernattning och fiskesaker. Vädret såg perfekt ut och så styrde vi kosan utåt frampå eftermiddagen. Det blev lite senare än vi eller rättare sagt jag räknat med då det som oftast blir så när ungarna ska med. Trots att de haft en hel dag till förberedelser så ska man handla o fixa innan man kommer iväg.
Men, iväg kom vi och när vi kom fram riggade vi först upp hängmattan medans det var ljust ordentligt. När det är sista dagarna i augusti kommer mörkret snabbt och det är lite besvärligare att styra upp allt med pannlampa!
Med den på plats tog vi med spritköket och spöna och tog oss bort till vår favoritplats. Det började redan skymma så Josefine värmde på tomatsoppan medan jag stod och kastade lite.
Praktisk kvällsmat med en god soppa som vi avnjöt med en klick paprika/chili créme fraiche.
Efter disk och lite fix så ägnade vi nån timme åt att fiska. Mer hann vi inte då det började skymma och även om vi var ganska nära vårt läger så vill man inte klättra på klippor i mörkret så vi traskade tillbaka.
Klockan är runt 21.30 och då vi fortfarande hade eldningsförbud var det inte aktuellt att göra en brasa utan vi klättrade in i vår gungande säng!
Nu skulle vi ju ligga båda två tillsammans så ett mindre projekt var det att komma på plats! Efter en massa bök och skratt så låg vi iaf där. Skavfötters och i den ställning vi skulle få ligga i hela natten för utrymme att vända sig fanns inte😂
Sådär låg vi med pannlampa och våra mobiler medan augustimörkret tätnade utanför. Vi knaprade på kokoschips, nötter och drack cola.
Solnedgången speglades i vattnet och när solen gått ner syntes stjärnorna.
Så här ute på landet syns de ju ännu bättre då ingen stad lyser upp himlen. Bortåt elva så sa vi godnatt och packade ner jackorna, skorna och de överblivna chipsen i en påse med dragsko som jag la precis utanför på marken. Övrig packning hade vi hängt i träden bredvid.
Jag hade glömt öronpropparna hemma men vi var trötta och frysa behövde vi inte för det var 16 grader varmt och jag hade tagit den varmare sovsäcken. Dessutom värmer det rätt bra när man ligger som siamestvillingar😄
Vi somnade trots allt ganska snart och sover ett par timmar då jag vaknar av att det prasslar utanför. Jag blir klarvaken och öronen spetsas så jag nästan kan uppfatta radiosignaler från rymden. - Prassel, prassel. Något var uppenbarligen sugen på de kokoschips som var kvar trots att de låg i den hopsnörda påsen utanför.
Det är här den logiska delen av hjärnan kopplas bort. I det lilla hål som blir när du snörper ihop en påse kan det inte komma in något stort djur. På sin höjd en väldigt sugen näbbmus. Det finns bara påsen med chipsen i som kan prassla så det var ju absolut den som var föremålet för uppvaktningen. Så medan den kraken troligen försöker få sig en godbit har min hjärna eskalerat i fantasin och under oss är en flock med vildsvin som bökar runt med påsen. Jag förväntar mig nästan att känna deras kroppar stryka emot min rygg på undersidan av hängmattan vilket naturligtvis inte händer.
Jag försöker oxå att ”hyscha” på det som nu kalasar i hopp om att det ska skrämmas och springa iväg men nej. Det prasslar vidare.
Jag kan ju oxå resa mej upp och lysa med lampan för att se vad det är men rädslan för att mötas av de vildsinta upplysta ögonen på ett odjur gör att jag låter bli.
Ska jag väcka ungen? Det är ju dumt. Hon är ju räddare än mig men jag viskar iaf. - Josefine, är du vaken? Hon mumlar ett ja. - Det är något djur som håller på med påsen viskar jag. - Sov mamma! svarar hon.
Suckande försöker jag lugna ner mig och somna. Klockan är halv två och många timmars mörker kvar. Jag ligger säkert vaken en timme och till sist ligger jag och håller för öronen tills jag somnar.
När jag vaknar nästa gång är klockan runt halv sju och jag ser hur det ljusnar i horisonten. Genast känns allt bättre men jag törs inte gå upp än.
Jag är nu kissnödig så jag ser ubåtar av sippandet av cola kvällen innan men jag avvaktar. Har jag överlevt monstret på natten så kan jag absolut bemästra blåsan. Jag ligger och kollar lite i mobilen och ser den magnifika soluppgången från hängmattan, precis så som jag ville.
Till sist drar jag ner dragkedjan till myggnätet och svingar benen över kanten. Påsen ligger precis där jag la den. Inget odjur har släpat runt med den. Lättat kliver jag ur och ut i morgonljuset. Allt ser precis ut som när vi la oss. Jag fyller lungorna med skärgårdsluft och blir då påmind om hur kissnödig jag är och letar uppå en bra plats. Som en liten påminnelse i protokollet. Mossa en sen augustimorgon är mycket hal och släpper lätt från berget... som tur var satte jag mig inte i branten för då kunde jag åkt på ett ofrivilligt morgondopp. Dessutom lätt skinnflådd på skinkorna🤣
Nu fick jag bara en lätt daggavtorkning så det blev ju bra😀
Josefine hörde mig gå upp så då somnade hon tryggt om medans jag gick ner till vattnet och drog en liten morgongädda😊
