Rörigt

Av förståeliga skäl är allt ganska rörigt nu och jag antar att den närmsta tiden kommer gå i samma tecken.
Häromdagen hade pappa 38.5 i feber och tungt att andas.  Jaha.  Här kommer lunginflammationen tänkte jag.  Min farfar fick den i slutskedet av sin sjukdom och gick bort på en dag.
Dagen efter möter jag en feberfri far som efter omständigheterna är skaplig.
Senaste dagarna har han dock varit trött och slumrar bort emellanåt.
Nu har äntligen hemtjänsten börjat fungera utan att han behöver larma för minsta lilla och de kommer 9 ggr per dygn vilket känns otroligt avlastande. Han äter nästan inget men har sen i förrgår druckit mycket. 
Idag efterfrågade han dock pannkakor så jag ska steka ett par på jobbet imorgon och åka ut med. Kanske blir nån raggmunk oxå!
Chefen kallar han mej för. Jag tror det är positivt menat för han vet att jag styr och ställer så allt ska bli bra.
Om telefonen ringer och det är någon myndighetsperson så säger han, vänta,  du ska få prata med chefen  ;-)

Så det blir mycket åkande fram och tillbaks. Nu behöver man ju iallafall inte åka varje dag utan brorsan och jag delar på det. Nu när vården funkar så kan man ju känna ett annat lugn att de har tät koll.

Nu är det bäst att släcka ner.  Börjar 6 imorgon.
Sussa gott!

I dödens väntrum

Ja, så var man då här. Sjukdomen har tagit ett stadigt grepp om pappas kropp och imorse hade han ramlat. Det visade sej sen att han fått en stroke. Den bräckliga kroppen höll ändå och inga brutna ben och mitt i allt elände får man vara tacksam.  Däremot är han förlamad i höger ben och svag i höger arm. Han kommer inte ur sängen utan idag kom blöjor och draglakan. Känns lite overkligt men alla inblandade är väldigt bra och doktorn som kom idag var rak och ärlig. Pappa gillade henne,  hon sa som det var. Jag följde henne ut och ställde den där frågan de ej kan svara på.  Hur lång tid?  Några veckor sa hon. Det kan vara längre men jag tror inte det.
Så nu är brorsan på väg ut. Han sover här i natt tills larmet är på plats. Då kan jag starta upp på jobbet imorgon och förbereda för att ta anhörigdagar.
Känns konstigt. Man är mitt uppe i allt men ändå känns det lite overkligt.
Det har gått så vansinnigt fort.
Imorgon måste jag ta med farmor ut. Det blir jobbigare. Hon har inte riktigt tagit till sej men nu måste hon med för det kanske inte hinns med annars.
Ibland är tiden knapp, ändå är jag tacksam för att det går fort när han ändå inte har värk för då kanske han inte hinner få det.

Dans och husbil, husbil och dans!

I tisdags åkte vi mot Broby dansbana och kvällens band Streaplers. Bra band,  lagom med folk. Dock är kanske medelåldern lite hög men vi träffade en skön kille som var där med sin fru Gunsan! Pratglad och dansant och vi stannade till och hejade på dem när vi for vidare på onsdagen.  Det kom ett sms och en vänförfrågan på Fb redan på kvällen. De bor mellan Uppsala och Gävle så vem vet, kanske vi ses på danser framöver!
Efter Broby letade vi oss fram till Barva som låg sådär mitt ute i ingenstans! Men en stor fin gräsplan där man kunde campa en natt fanns det. Den kvällen var det Drifters som bjöd upp till dans.  Mycket folk men det gick ändå hyfsat bra att röra sej.
Det är fantastiskt lyxigt att ha husbil med dusch!  Man blir ju fullständigt genomsvett efter en kväll så skönt att kunna duscha av sej innan bingen!
Nästkommande dag gick färden vidare. Lite ledigt från dansandet och bara hitta ett skönt stället vara på.
Vi letade efter en plats gärna vid vattnet. 
Ingen lätt kombination kan jag lova när man bara ska sova en natt utan traditionell camping.
Varenda liten väg som bär in mot sjön är bebodd i slutändan.
Efter många timmar och mil fast vi bara rört oss i samma område hittade vi till slut en liten plats efter en tur på riktig tvättbrädeväg! En liten kanal som hette hjälmare-å gick precis vid strandkanten och där slog vi läger!
Grillen åkte fram och även fiskespön men det sistnämnda blev man inte mätt på  ;-)
Fredagen drog vi oss mot Vretstorp där Larz-kristerz skulle spela på lördagen och avsluta vår dansturne.
Hittade en fin plats vid en badsjö.
Vi ställde oss på en äng en bit ifrån parkeringen för att inte vara i vägen för badgäster.
Vi satt i solen, grillade och drack vin. En del som passerade stannade till och tog ett par ord. De tyckte vi hade det så trevligt och praktiskt med husbilen. Dock kom en familj som hade sommarstuga intill och på vägen ner mot sjön hörde jag kvinnan säga ganska högt. -jaha,  en del tror visst det är någon jävla camping här!
Visst är det märkligt att vissa anser sej ha mer rätt till naturen än andra!

Vi stod helt lagligt enligt allemansrätten och störde ingen. Dessutom tror jag att vi lämnar mindre skräp efter oss än många badgäster!

På lördagsmorgonen letade vi oss in till vretstorp för att lokalisera var vi skulle vara på kvällen.
Vädret var lite sisådär och vi skulle återigen försöka hitta en sjö att tillbringa dagen vid. Efter någon timmes resultatlöst letande så bad jag mannen knappa in mariebergs köpcentrum på gpsen. Bara 3 mil bort så dit släpade jag med honom för en lunch och lite shopping!
Sen åkte vi tillbaka, vilade lite och gjorde oss i ordning för kvällen.
Det var lite folk i början men det var mycket yngre till motsats mot föregående kvällar. Raggare började oxå dyka upp och efter en timme var det massor med festsugna människor.  För det här var mera folkfest än dans det var bara att inse. Bandet är väldigt publikfriande och det är fullt ös från första stund.  I början går det bra att dansa men 45 minuter innan det slutar ger vi upp för då är det bara ett hoppande och skuttande på golvet.
Vi gick till husbilen duschade och kröp i säng. Utanför tutade raggare och musiken dunkade men ganska snart tystnade det och vi somnade.
På söndagen var det slut med äventyr för denna gång och det var ganska skönt att bara ha 10 mil hem!
Hur det är på den mer tråkiga fronten med sjukdom och elände det tar vi i ett annat inlägg!

Livets upp och nergång

Ja, nu blandar livet friskt. Pappas sjukdom är värre än han visat/trott. Lungcancer med spridning till skelett och lymfkörtlar gör sjukdomen ej behandlingsbar utan från nu är det bara palliativ vård som kan erbjudas.  Just nu är han fulltankad med 4 påsar blod så efter omständigheterna ganska pigg.  Än så länge har han ingen direkt värk eller svårt med andningen utan blir fort trött och vilar mycket.  Märker oxå att han inte är lika skärpt utan glömmer och berättar ibland saker flera gånger.  De har förklarat att det beror på det låga värdet vita blodkroppar.  Vet ej hur sjukdomen kommer fortskrida men det kommer inte vara år vi pratar om utan läkaren sa, ta vecka för vecka och månad för månad.
Jag hoppas att den kommer vara snäll och inte låta honom lida. Hans låga vikt talar kanske för att kroppen naturligt inte kan stå emot så länge.
Just nu är det blandade känslor.  En sorts lugn och konstaterande. Jag har ju varit inställd på detta mer än de andra och på ett sätt är det ett lugn att veta trots att en jobbig tid väntar. Jag har mycket praktiskt att ta tag i så det hjälper mig.
Mitt i allt upplever vi sommarens finaste dagar med sol, bad och båtsafari mellan holmar i Bråviken.
Det är väl för att skapa balans.

Runt hörnet står döden på lur, han tar dig när han vill.

Min pappa.  En liten envis, snäll, hygglig och lite hemlig man. Hemlig på det sättet att han inte så ofta visar känslor. Inte sådär så han kramas eller visar ömhet genom kroppsspråk.  Hans grej har varit mer att hjälpa till, och emellanåt stoppat en hundring i ens ficka lite i skymundan!
Pappan som snudd på aldrig varit sjuk. Inga mediciner, inte ens lite högt blodtryck.
Nu har vi skrivit in honom på lungmedicinska i Linköping och väntar på besked och behandling.  Det har gått rasande fort och vi har inte riktigt tagit in allt än. Mycket beroende på att det slarvats å det grövsta på sjukhuset i Norrköping. 
Han har känt sej krasslig sista tiden i Spanien där han varit sen september och när han kom hem i april sökte han hjälp direkt.  Därifrån har det varit en oändlig väntan med prover och antaganden hit och dit.
Läkare som inte kan tyda en röntgenplåt korrekt resulterade i 2.5 månads onödig väntan. Så lång tid kan ju vara livsavgörande när man är cancersjuk.

Ja, så fick jag skriva det hemska ordet cancer.  Tycker den röjt tillräckligt i min familj.  Mamma, kusin, farfar och nu sitter döden på lur igen.
Förra veckan var första besöket i Linköping och besked att på måndag, idag läggs han in. Alla provsvar har inte kommit men de har insett att blodbristen,  b-vitaminbristen och den stora viktnedgången (han vägde in på 47 kg...) måste skötas professionellt och inte bara genom några näringsdrycker då och då.
Så dagen har inneburit mer prover och mer röntgen. Det positiva är att än så länge finns ingen spridning men läkaren hade sagt att läget var allvarligt.  Vad det betyder vet jag inte än. Läkaren ska ringa mej imorgon eller onsdag.  Pappa själv har varit lite virrig och inte själv fått några vettiga svar fram till nu så skönt att få prata med läkaren direkt.
Från läget att man väntar på att de ska få tummen ur och ge honom hjälp så vänds allt väldigt upp och ner och det man anat och räds verkar helt plötsligt närvarande.
Tänker på farmor.  Farmor 94 år och pigg för sin ålder.  Hennes man är borta,  likaså hennes vänner.  Ska hon nu överleva sitt enda barn?

Nu ska jag svära. Förbannade, jävla skitsjukdom. Du kan väl drabba alla ärthjärnor här i världen istället.  Alla som bara lever för att sprida hat, krig och terror.
Men jag är ändå tacksam att han är där de kan ge honom allra bäst hjälp just nu. Det känns tryggare. Så får vi avvakta någon dag till innan vi vet mera.
Jag är inte så troende men sänder en bön om styrka till både pappa och övriga i familjen som blir delaktiga  <3

Gottgottigottgotthelg!

Enligt traditionen  (vi började med den förra sommaren; -) så inledde josefine och jag semestern med helg i huvudstaden och besök hos lillebror med flickvän. Nästa gång vi kommer kanske hon är fru då det kommit en ring på fingret!
Vi har haft fantastisk tur med vädret och promenerat massor med små stopp här och där för intag av både mat och dryck. Lördagkväll blev det mat hemma. Brorsan är duktig i köket så hemgjord räksoppa till förrätt och ugnsbakad torskrygg med räkor,  hemgjord hollandaisås  (den fick flickvännen ta äran för! ) och färskpotatis. Lite bubbel till det så var matkoman ett faktum!
Idag har blivit ännu en promenad och besök på ett glasscafe.
Snart väntar hemfärd men familjen är inte komplett då ungen fick få för sej att gå på dejt! Det är tre timmar sen hon åkte och frågade för nån timme sen om hon kom snart så vi fick packa och avsluta lite. Svaret blev nej, jag ringer dig sen! Uppenbarligen var dejten trevlig!  Men hon får nog ge sej vartefter för till kvällen vill jag vara hemma!
Imorgon är första semesterdagen och då blir det volontärarbete på norrköpings motorstadium.  Norrköping har ju sm-veckan och mannen är ju involverad så då hjälper jag oxå till. Måndag och onsdag ska vi styra med det sen lät det som att det kanske blir en tur med husbilen!
Avslutar med lite bilder på vad vi gottat oss med!

Ett rum utan kök

Sädesärlor kan bygga bo lite varsomhelst läste jag. Hos oss ville de ha villa! Förvisso bara ett rum utan kök och lite dragigt men tak över huvudet iallafall!
En liten unge bligar tillbaka när man tittar in. Antar att det är kull nr 2 för annars brukar de nog få fler?
Kul att se dem på så nära håll!