Upprättelse!

Igår var så dagen då min största dotter och jag skulle träffa psykologerna en sista gång för utlåtandet gällande hennes utredning. 
Vi hade förstått att adhd eller add i detta fall var något vi kunde räkna med. Trodde dock inte att hon skulle få en dubbeldiagnos i form av add/ asperger.  Visst, drag av Asperger har hon men det blev så mycket att ta in liksom.
Hon själv är nog ändå ganska lättad tror jag. Att allt är klart och att hon får svar på många frågor.  Hon har växt massor sista månaderna när hon i stort sett flyttat till sin pojkvän . Börjat ta initiativ till att fixa mat, klara tvättstugan,  förvisso med lite telefonkontakt men ändå! På måndag väntar arbetsförmedlingen och jag hoppas verkligen hon får en bra handläggare där!

Själv brottas jag med olika känslor.  Lättnad att det är klart.  Känslan av upprättelse efter många års kamp och misströstan. Ilska över bemötande från skolan i så många år. Trötthet och tårar har dominerat kvällen. Beror väl på lång tids känslomässig kamp. Och även oro inför framtiden.  Men nu kanske vi kan få lite hjälp och stöd och inte minst. Att man ska bli trodd och inte hela tiden ifrågasatt!  Och att hon varken är lat oinresserad eller som en lärare antydde,  lågbegåvad.  Skulle vilja säga till honom att hon faktiskt ligger över medel i flera av iq testerna! Jag har slagits för det här ensam i många år men som ni vet alla som är föräldrar, i kampen för våra barn kan vi förvandlas till rytande lejon!
Men jag trotsar lördagkvällen och kryper helt sonika ner i sängen fast klockan knappt är 22. Laddar om lite och hoppas morgondagen känns bättre.
Fin kväll på er!