Den nya kärnfamiljen

Mamma, pappa och två barn. Det är väl den klassiska bilden av den traditionella kärnfamiljen. Numera har den dock ofta ett annat utseende. Jag syftar främst på den nya varannan veckas familjen. Vi har själva varit en sån familj i många år då barnens far och jag separerade redan 99.
Min minsta var bara 3 år men i det läget var det. Nog mer en fördel med små barn. De liksom bara växte in i det och det har mestadels fungerat bra.
Men då det är en vanlig företeelse i dag med denna familjeuppsättning så har man oxå många vänner och bekanta i samma situation och varierande upplevelser och problem.

Det jag märker av hos många är att det dels blir någon form av tävling föräldrar emellan. Hos vem barnen trivs bäst hos, vem som gör mest med dem osv. Ofta resulterar det i att den andre föräldern ständigt ska brottas med ett dåligt samvete av att inte räcka till. Man har dem ju bara en vecka i taget och den vill man ju ska vara bra! Inte bråk och tråkigheter utan fint, mysigt, så barnen ska trivas.
Man ställer inte krav på barnen i samma utsträckning då man är rädd för konflikter. Tyvärr tror jag vi med detta beteende skapar motsatsen. Barn vänjer sej fort och är dessutom mästare på att spela ut sina föräldrar. Motgång och krav möts upp med bråk och hot om att då går jag till mamma/pappa istället. Tyvärr så står då oftast den andre föräldern med öppna armar. Vi känner ju oss viktigare och mer värda när barnen prioriterar oss!
Jag är inte ett dugg bättre i mina tankar men jag har försökt att hålla det till just tankar. Att inte omsätta dem i praktiken även om jag inte alltid (typ nästan aldrig;-) tyckt att hans sätt att ta hand om barnen motsvarar mina åsikter och förväntningar ! Men de har nästan aldrig tjafsat utan har haft en trygghet i att vi vuxna ser till att det fungerar.
Så till alla som är i denna situation. Tänk en extra gång. Sätt era barns väl och intressen före erat ego!

Vänner

Har ju reflekterat lite i ett tidigare inlägg om vänskap. Låg och funderade nu på morgonkvisten då fler i min familj fått sej en släng av vad vänskap, eller rättare sagt bristen på vänskap är. Jag ska inte gå in på detaljer för det är ju deras integritet det handlar om.
Jag bara förvånas över hur lätt vi tar på vänskap. Hur man efter flera år helt plötsligt märker att man inte var så mycket värd i sin väns ögon. Att man inte duger. Man presterar inte vad de anser en vän ska göra. 
Klart vi stundtals kanske är mindre bra vänner. Tider i livet då vi har mycket omkring oss och kanske vänskapen får stå tillbaka. Men i mångt och mycket tror jag det handlar om ego. Att vi inte anser oss tillräckligt sedda.Då rensas vi bort från lelefonlistan och tas bort som vän på fb! 
Ja, det är tydligen där man får det svart på vitt idag. Facebook. När man år borttagen som vän där, då är man avpolleterad!
Ringde en gammal arbetskompis/vän förra veckan. Vi har inte hört av oss till varann på ett år tror jag. Men det var precis som det varit igår! Klart det var en hel del uppdatering om vad som hänt men annars så föll vi snart in i pratet som förr. Måste vi alltid prestera för att duga? Räcker det inte med att bara finnas för varandra i perioder? Vi kan säkert skylla mycket på det moderna livet vi lever idag. Barn, jobb, stress. Tiden räcker inte till vänner. Kan vi inte bara få säga att just nu har jag mycket omkring mej men jag finns alltid fast jag kanske inte är så närvarande.
Tänk er alltid för när ni sitter och är irriterade över att er vän inte hör av sej, muttrandes jag ringde faktist sist. Rannsaka er själva så ser ni nog att i perioder fungerar ni precis likadant. För mej är inte en vän en vän bara för att de ringer en gång i veckan. En vän är en vän då de alltid finns. Den du kan ringa till när det behövs, som alltid lyssnar och ställer upp.
Tänk er för innan ni plockar bort dem ur ert liv.
Var rädda om era vänner!

35 dagar till jul....

35 dagar till julafton. Var ute på jogginngtur förut, i smådugg och 8 plusgrader. Vintern känns ännu långt borta!
Men till nästa helg börjar missbruket i form av pynt, julfilmer, glögg och pepparkakor oavsett väder!  Jag vill ha mitt mys innan jul. Efter nyår åker det väck! Har börjat så smått med klappar men bara ett par ännu. Har dock det mesta klart i huvet i alla fall!
Ja, joggingtur idag. Gick över förväntan. Gymmet imorgon. Första gången på ett år. Första gången med intruktör. Han kommer fråga (det är en han, snygg dessutom enligt min mans utsago då han bokade tiden ;-) vad mina mål är. Hm, kan de göra något slapp tanthud tro! Måste man bli bodybuildartypen och bygga bautamuskler så de spänner ut huden kanske... Har ju tappat några kilon och är väl inte direkt knubbig längre. Riktigt smal över rumpa och höfter faktiskt. Men magen är oxå slapp. Som en bit bulldeg, överjäst... Hängig och oregerlig. Den känns inte som någon gymmaskin i världen kan slanka till! Och på jobbet idag när jag bar in varor blev det plötsligt obekvämt under kockskjortan... tuttarna hade ramlat ur behån! Och det beror inte på att de är stora! Är det modell gammal kryssbehå som gäller nu så de stannar där de ska?
Ändå gången de ser ut som i sin glans dagar är en vecka innan mens. Då är de å andra sidan så ömma så då kan man inte röra dem i alla fall! 
Usch vad jag gnäller! Ska säga att jag mår trots allt väldigt bra om vi bortser från tantgnället! Jobbet fortfarande kul. Mannen älskar mej, jag älskar mannen. Barnen är tillfreds och hunden har nästan slutat med sitt skällande efter en veckas antiskallhalsbandsbehandling! Så livet är rätt ok just nu ;-)

Officiellt tant...

Doktorsbesök idag bekräftar det man trott ett tag. Övergångsåldern är ett faktum. Mens lite hit och dit och hårväxt på icke önskade ställen är numera ett faktum... Bara att sätta tungan i gommen och le. 
Doktorn var i alla fall väldigt rar och osedvanligt pratglad. Konstaterade nöjt att jag förutom min brist på kvinnligt könshormon annars var helt ok. Bara att börja sjunga med grabbarna i i basgångarna i kören...
Jaja, ska inte klaga, man ska ju dit vartefter, förr eller senare. Får väl trösta mej med att jag inte då heller är speciellt fertil. Risken för sladdisar torde vara minimal!

Nä, ska gå och raka lite skägg tror jag!

Tjejkväll med karl, så(n)g och vin!

Så äntligen fick vi samlas för lite skratt, vin och sång!
Mannen skulle iväg ett par timmar då då tänkte jag passa på!
Bjöd över bästa vännerna Bella och Carina.

Det slutade med att mannen aldrig kom i väg och att vi satt vid köksbordet tillsammans med dottern och sjöng och spelade.
Dottern som är anmäld till talang fick öva sitt framträdande på oss!
Sedan kom sågen fram... de fick prova och upptäcka att det inte är lätt att få ljud i den klingan!
Hela lördagen låg sedan värdinnan (jag) däckad i migrän.  Trots ett ganska blygsamt alkoholintag. Vet inte vad det är som hänt med kroppen men det är ju bara att acceptera!
Idag är jag dock först uppe och ska gå till bageriet och köpa färska frallor till söndagsfrukost!

Kryp och annat på höstlovet!

Ja, något skulle vi ju aktivera barnen med då det var höstlov.  Diskussionen var stundtals hetsig då 2 barn med vitt skilda intressen skulle komma överens.  Lösningen blev att grabben fick ta med kompis och så plötsligt blev besöket till tropikariet som annars enligt honom själv var så trist att han bara grät när han kom dit en jättekul eftermiddag!

Vi har tittat och klappat. Vi fick hålla i spindlar,  skorpioner och pytonorm.
Ja, jag höll ormen,  klappade spindeln och skorpionen.  Kryp är inte min starka sida!