Påsk och Gränssättning

Vi har ju diskuterat det här tv-spelandet hemma under flera månaders tid. Huruvida grabben ska få spela "vuxenspelen" eller inte, speltid osv.
Vi har försökt med speltid men då det är väldigt svårt att hålla koll på sånt när de ofta är hemma när en annan jobbar så blev det mest massa tjafs.
Så slöt vi ett nytt avtal. Ingen speltid men i utbyte mot mindre tjafs. Inga diskussioner när vi säger stopp. Inget bråk om att följa med när vi ska åka någonstans. Grabben mycket nöjd. Det höll max 2 dagar...!
Problemet är inte att han blir dum eller våldsam för att det är krigsspel utan problemet ligger i att han inte kan hantera tiden. Han har inget begrepp om hur mycket han spelar. Det är aldrig nog utan man måste hela tiden komma vidare och han spelar ofta online med andra. Ska tillägga att det är imponerande hur bra engelska en 9-åring kan få bara genom att spela och prata med andra världen över. Tyvärr klarar han inte av om man ska kalla det stressen kanske? Ett ständigt stressmoment att alltid ha spelet i huvudet. Det är det sista han tänker på innan han somnar och oftast det första han gör när han vaknar.
Han leker inte längre, inte ute och inte inne. Det är Ps3 eller paddan.
Alltid bråk när det är dax att stänga av, äta. åka till mamma osv. Vi fattar ingenting får vi höra och nästan varenda överlämningssöndag har nu blivit till ett drama med arg unge och ledsen pappa och uppgiven styvmamma som följd.
Så igår när han skulle komma efter påskfirande hos sin mamma frågade jag mannen om vi skulle säga nej till att sätta på Ps3an . Det var ju kalasväder och fortfarande 15 grader ute med solsken. Vi skulle grilla och jag tyckte vi kunde göra det tillsammans utan att en skulle sitta fast i tv-skärmen.
Jag har tänk svarade mannen och plockar fram de 2 krigsspelen. Jag lägger undan de här för nu. De förstör vårt familjeliv.
Han förklarade för sonen när han kom och han blev jätteledsen. Sen arg, sen ledsen igen. Han lovade att i fortsättningen alltid lyssna. När det inte hjälpte så skulle han åka härifrån till mamma.
Efter några timmars surande var det rätt ok men med jämna mellanrum så försöker han. Pappa, det här är ju för att du och jag ska göra något ihop vet du.... det är ju inte bara för att jag ska spela....
Sen blir det att vi är dumma igen och inget fattar! 
Ja, det är inte lätt att va liten och det är fan i mej inte lätt att vara stor heller!
Men jag tror vi gör rätt i det här. han kan inte hantera de här spelen än. Så får vi nog räkna med att det tar ett tag innan tjatet slutar. För brukar det löna sej att tjata så är det klart man försöker!

Vi åkte i alla fall till pappa idag. Påskmat skulle vi moffla i oss. Strålande sol. God mat och glad familj. Framförallt glada barn! Trots brist på internet och tv-spel så lektes det i timmar och mina bröders lego från 70-talet tackar jag min far för att han behållt!
En låda full med alla möjliga sorts bitar, hjul och annat har hållit en liten 9-åring sysselsatt! Dessutom har han suttit och småsjungit hela tiden. Tror det finns hopp :-)
Men nu dax att ladda för nu dag och kaoset som väntar kvar i hallen!