Vi är stressade människor. Vi har så mycket att sköta om med jobb, barn, fritid. I alla måsten så är det lätt att glömma bort sina vänner trots all tillgång till sociala medier vi har idag.
Att bry sej om är ibland lite mer än att trycka på gilla! Att bry sej om är ibland oxå lite mer än att bara finnas eller ha personer på sin vänlista. Undrar om vi blivit lite blasé på grund av just de möjligheter vi har att ha kontakt med varandra? Vi ser hela tiden vad våra vänner gör och hur deras liv ser ut. Kanske tappar vi mycket av det personliga i allt det sociala vi visar upp. Kanske är alla uppdateringar och bilder vi lägger ut en önskan om mer. Mer än ett gilla.
Nu kanske jag låter bitter o gnällig men ibland undrar jag. Om vi ersätter mycket av vårt sociala liv genom att leva genom Facebook, instagram, bloggar mm. Att allt detta bekräftelsebehov är ett substitut för bristen av mänsklig kontakt?
För egen del så känner jag att merparten av mina vänner försvunnit in i cyberrymden där tid och rum upplösts. Det är i vissa fall väldigt lång tid sen man hade en kontakt i form av en fika, en tur på stan eller bara ett enkelt sms. Och i vissa fall faller jag själv på samma grepp. Jag kan hålla en relation levande men är den svårflörtad och enkelriktad så tappar jag sugen.
Lite som juldikten jag snodde häromdagen. Att vi i all julstress med paket, rim och måsten inte glömmer bort att vi träffas för att rå om varandra en stund. Det gäller inte bara juletider utan hela livet.
En relation oavsett om det är din käresta, vän eller familj behöver kärlek och omtanke.
Så nästa gång du ska trycka på gilla. Ta i lite mer och skriv en liten kommentar dessutom!
Vem vet vad den leder till!
Kram på er!
Att bry sej om är ibland lite mer än att trycka på gilla! Att bry sej om är ibland oxå lite mer än att bara finnas eller ha personer på sin vänlista. Undrar om vi blivit lite blasé på grund av just de möjligheter vi har att ha kontakt med varandra? Vi ser hela tiden vad våra vänner gör och hur deras liv ser ut. Kanske tappar vi mycket av det personliga i allt det sociala vi visar upp. Kanske är alla uppdateringar och bilder vi lägger ut en önskan om mer. Mer än ett gilla.
Nu kanske jag låter bitter o gnällig men ibland undrar jag. Om vi ersätter mycket av vårt sociala liv genom att leva genom Facebook, instagram, bloggar mm. Att allt detta bekräftelsebehov är ett substitut för bristen av mänsklig kontakt?
För egen del så känner jag att merparten av mina vänner försvunnit in i cyberrymden där tid och rum upplösts. Det är i vissa fall väldigt lång tid sen man hade en kontakt i form av en fika, en tur på stan eller bara ett enkelt sms. Och i vissa fall faller jag själv på samma grepp. Jag kan hålla en relation levande men är den svårflörtad och enkelriktad så tappar jag sugen.
Lite som juldikten jag snodde häromdagen. Att vi i all julstress med paket, rim och måsten inte glömmer bort att vi träffas för att rå om varandra en stund. Det gäller inte bara juletider utan hela livet.
En relation oavsett om det är din käresta, vän eller familj behöver kärlek och omtanke.
Så nästa gång du ska trycka på gilla. Ta i lite mer och skriv en liten kommentar dessutom!
Vem vet vad den leder till!
Kram på er!
Sorgligt nog stämmer det nog att många av oss är lite svårstartade när det gäller att socialisera. I ditt och mitt fall är det nog mest avståndet som gör fikaträffarna lite glesa men viljan finns i alla fall <3 Vi får väl börja träffas i Linghem ;)
SvaraRadera