Rastlös själ

Ibland undrar och funderar jag mycket över mej själv, mitt sätt, mina tankar och känslor.
Emellanåt så känner jag mej väldigt nära min största dotter som har diagnos Asperger. Hennes tankar o känslor av att vara lite annorlunda. Inte fullt ut men vissa drag. Att människor upplever mej som snäll men kanske ligger udda. Det gör mej inget till största delen men ibland känner jag mej ganska ensam.
Jag känner mej ofta rastlös och har svårt att rota mej. Skulle jag gå till en pyskolog skulle denne säkert hitta orsaken i min uppväxt som varit lite otrygg.
Just nu är en sån period då jag tänker mycket. Vad vill jag? Har nu mitt jobb att luta mej mot, en trygghet som är skön. Men allt annat känns ganska rörigt och jag känner att jag behöver ta tag i saker och ting. Ni ska veta att jag försöker men tyvärr faller jag ibland på eget grepp. Jag är den som tar tag i saker och ser till att det händer, därför så blir oxå följden av min önskan av förändring att det förväntas att jag ska fixa det. Komma fram till någon helhetslösning och sen presentera. Sen är allt klappat och klart. Det låter säkert kryptiskt för de flesta av er men jag vill inte hänga ut ngn med en mer direkt förklaring. Grejen är ju den att ibland orkar jag inte vara mrs fix, men då jag satt mej själv på den platsen så blir oxå alla runtomkring väldigt bekväma med det. Och då blir kontentan att alla kan absolut vara med på en förändring bara jag ritar upp planen. Ärligt talat så önskar jag att nån bara klev fram och sa. Vet du, skit i allt det här nu så ska jag fixa! Men det händer inte så jag kryper till korset, fixar, diskuterar med berörda och vi kommer överens. Efter en dag är vi tillbaka på ruta ett.
Nog med gnäll. Eller nästan! Köpt gymkort idag. 4 månader sen sist. Redan träningsvärk! Satan vad detta kommer kännas!
Då passar det bra med den lite sena presenten jag fick av brorsan. 40 min kinesisk massage 😀😀 kommer sitta som en smäck!
Nu intar jag sängläge och hoppas humöret är bättre imorgon!