Blåsten väckte mej väl oxå. Friska vindar är det men som vanligt här i blåshålet där jag bor är det halv storm! Jag sover ju gärna med fönstret på glänt men i natt fick jag gå upp och stänga för det låter som blåsten bor i sovrummet! Tur att temperaturen var lite lägre än häromdagen så man kunde överleva!
Annars har inte början på semestern inneburit så mycket "semestrande". Jag har fixat lite hemma, varit på lite grillkväll och besökt god vän. Ganska lugnt och skönt! På fredag bär det av mot Stockholm och en helg med brorsan och hans tjej. Det ska bli väldigt kul att hänga med dem en hel helg och håller prognosen i sej så ser det ut att bli skapligt väder!
På den känslomässiga fronten har det varit ganska lugnt och skönt. Har kunnat släppa mycket och i och med att veckorna innan semestern var relativt lugna på jobbet så fick man en chans att varva ner innan sin semester. Risken är ju annars att man blir sjuk första lediga veckan.
Minnet som har varit i en form av guldfiskskål (den lilla varianten) har nu utökats och jag hittar numer både nycklar och mobil utan att i panik vända upp och ner på hela lägenheten!
Jag som är en relativt konfliktsrädd person tog också beslutet häromdagen att ta det där jobbiga att tala om för exet att jag inte vill ha någon närmare kontakt. Det är inte så att vi haft det men när vi var i området häromkvällen på lite mat så var han där en snabbis innan han skulle iväg.
Genast kom ett sms på natten om hur fin han tyckte att jag varit och på förmiddagen dagen efter ringde han och var sådär ynklig. Saknar, livet är så trist, jäkligt osv.
Jag tror att han först nu liksom landat i att det blev såhär och fortfarande griper efter halmstrån.
Jag kände då att han nog inte över huvud taget var medveten om allt han sagt och gjort. Hur han genom sitt sätt, ljug och påhitt gjort att det bara känns obekvämt.
Det blev ett långt mail där jag förklarade att den relation jag vill ha med honom är den att vi ska kunna umgås på gamla gården när vi tillsammans med de andra har någon form av baluns.
Han är säkert ledsen, men någonstans så känns det som han inte riktigt förstår. Visst, det är aldrig ens fel men han har genom sitt beteende styrt till det mer än nödvändigt och nu känner jag att "vänskapen" man trodde man skulle kunna behålla inte går att upprätthålla.
Så det definitiva blev igår när han togs bort från vänlistan på Fb! Larvigt va! Att det känns så viktigt vad som händer där!
Nej men jag kände mest att han inte varken behöver eller mår bra av att hela tiden följa vad jag gör.
Så nu, redo att ta tag i mitt nya liv med nya utmaningar!
Avslutar med en bild från en kvällspromenad vid Ensjön i helgen. Otrolig högsommardag avslutades med en kväll som bjöd på 22 grader vid 22-tiden.
Sånt är bra för själen!
Kramar
Nu blir det bara bättre och bättre <3
SvaraRadera