Igår såg det ut att bli skapligt väder så jag frågade mannen om vi kunde ta en dag i fiskets tecken.
Vi hade tänkt åka till en sjö hos en kompis men då pappa verkade sämre så fick det bli båten och Bråviken då jag kunde stanna till hos honom på vägen.
Hur det kan försämras så fort. Bara på 2 dagar var det en hålögd, insjunken och ganska osocial pappa som låg i sängen. Ringde den palliativa vårdavdelningen om råd och de kom ut. Jag var orolig för att han skulle gå bort redan på kvällen men de gjorde en bedömning och även om han är väldigt dålig så trodde de inte det var "dax" än.
Det låter förskräckligt men denna väntan är otroligt påfrestande. Allra helst när han mest sover och inte vill ha något direkt umgänge med någon.
De skulle ut idag med och prova lite smärtstillande på honom då han är väldigt "ömhudad".
Imorgon väntar åter ett möte och vi får nog prata om mer konstant vård då han larmar mycket utan "orsak" och det kan bero på att han blir rädd när han är ensam helt enkelt.
Jag har tagit ledigt tisdag och onsdag så får vi lösa dagarna vartefter.
Men ut på sjön kom vi. Lite grått och blåsigt till en början men det blev riktigt vackert väder efter lunchen.
Dock blåste det fortfarande så båten slog friskt i vågorna när vi gick med utombordaren. Rumpan må vara stötdämpad men där sittbenen är ömmar det idag!
Som vanligt är det inget bra fiske i Bråviken men mannen fick en braxen som han förväntansfullt vevade in i hopp om att det ordentliga hugget och motståndet kom av en fin aborrre ;-)
Men, som jag sa till honom. Du fick i alla fall en fisk :-D
Hoppas de hittar något smärtstillande så han slipper vara ömhudad <3
SvaraRaderaSkönt att du kan få en dag med något du gillar mitt i allt. Det är en svår väntan och det är svårt att inte få skuldkänslor för att man inte räcker till. Försök att inte känna så för du gör väldigt mycket och det vet din pappa.
SvaraRaderaDet var i alla fall en väldigt fin liten braxen :)
kram <3