Det går fort

Efter visningen meddelade mäklaren att det var 5 intresserade av huset.  5 intressenter men ingen la bud. Efter ett par dagar började det kännas nervöst. Tänk om det inte blev några bud? Nu när vi kommit så långt på vägen mot en upplösning... Mäklaren ringer upp och vi kommer överens om att sänka till det bud som var lagt under utropspris, bara för att sätta fart på budgivningen. 15 sekunder efter att budet publicerats kom nästa som då låg på det önskade utropspriset.  Sen tickade det på lite till och på fredagskvällen var allt klart. Sen har allt rasslat på och redan i mitten av april ska huset vara tomt och de nya ägarna flyttar in.
Trevliga unga människor med en liten flicka på 5 år. Det känns bra att det är några yngre, det behövs för bygden!
Så i början av maj ska allt vara klart. Pappas hus har nya ägare och vi ska ha arvskiftet klart och kunna gå vidare.
Det känns så skönt att ha en tidsram och veta att nu är det verkligen en ände!

Visning

Imorgon ska jag ut till pappas hus och fixa det sista innan måndagens visning.
Är blandade känslor men den övervägande är ändå känslan av lättnad,  att allt kanske snart har en ände.
Det ser så fint ut på mäklarens bilder och hoppas det är många som tycker så! Ett tiotal var det häromdagen som anmält sitt intresse så hoppas många är intresserade  och slåss om det! Sen ska det tömmas, och städas.... ujuj. Men det tar vi då!
På jobbet är det nu heltid som gäller och med allt runtomkring så känner jag att det är fullt upp. Träningen ligger på is för tillfället. Orkar inte ha dåligt samvete för att jag inte kommer iväg till gymmet så kör en time out. Försöker att komma iväg på friträningen på dansen på söndagar och på tisdagar är det numera kör-övning med joyvoice på schemat!
Det är kul! I en och en halv timme är hjärnan totalt fokuserad på sång och stämmor och det är semester för mitt trötta huvud!
Nu har vi laddat upp med lite godis inför lördagens soffhäng så en skön helg önskar jag er!