måndag 28 augusti 2017

Sociala medier

Har precis skrivit ett inlägg på min Fb sida. Det kanske är onödigt att ens kommentera eller lägga tid på ett sånt inlägg men ibland blir jag lite trött!
Det är så lätt att dela saker av gammal vana, eller dras med i andras uppmaningar  och varningar.
Det som det handlade om denna gång var ett meddelande på Messenger från en väninna. Akta dig för vänförfrågningar från xxx. Ett namn som knappt gick att uttala. En annan gång var det någon dansande påve som skulle rasera hela din digitala värld!
Jag vet inte hur ni gör men om det kommer en vänförfrågan en Abigail Mustafa Risotto, godkänner ni den bara rakt av? Om ni nu inte har någon bekant som heter så😉
Eller kollar ni lite extra?
Om ni får ett mail/ telefonsamtal från er "bank" där ni ombeds uppge era kontonummer och lösenord, gör ni det?
Jag har svårt att tro det. En gammal människa som inte kan det moderna och fortfarande litar på att Lisa som ringer från banken naturligtvis jobbar där och bara vill hjälpa dig visst, men inte en hyfsat "modern" människa i dessa tider va?
Sen har vi ett otyg till som gör mig frustrerad nog att ta upp här.
Dela denna status och kommentera i fältet om du har eller haft nära och kära som dött av diverse sjukdomar.  Oftast cancer. Kommenterar du vet jag att du bryr dig...
Annars då? Jag är ju ganska drabbad av denna hemska sjukdom, skulle jag då bry mig mindre om jag inget skriver?
Jag tror vi har ett stort problem i det att folk delar o skriver utan att ha någon källkritik. Jag tror att mycket av det här är spam som skickas runt för att skapa oreda och otrygghet.  Och vi delar och sväljer allt med hull och hår!
Sen delar vi våra "håll med om detta statusar" utan att riktigt tänka igenom vad vi delar och uppmanar till.
Så, nu har jag skrivit av mig lite! Nu kan jag dela något Youtubeklipp på någon gullig kattunge som gör något tokigt!
Tack för örat 😁

1 kommentar:

  1. Du skriver precis det som jag känner. Jag delar aldrig dessa s k behjärtansvärda inlägg och om någon adresserar det direkt till mig och det kanske t o m finns något litet hot om olycka i slutet så suckar jag tungt och bläddrar förbi. Alla dessa inlägg där avsändaren "ser vilka som är riktiga vänner och som bryr sig" struntar jag fullkomligt i. Jag hatar kedjebrev, bryter alltid kedjan, och likadant med liknande saker på nätet. Jag är minst lika frustrerad som du men jag skrollar väldigt mycket på fb nu för tiden och funderar starkt på att helt sluta med titta in där.
    Jag läste ditt inlägg där och gillade både det och det här blogginlägget.
    Kram.

    SvaraRadera