Så kom då dagen då det var dax att lämna av mannen vid universitetetsjukhuset i Linköping. Söndagen var lång och kanske inte riktigt så lugn och skön vi hade tänkt oss när vi fick "förmånen" att få komma in till avdelningen på söndagskvällen då alla förberedelser inför operationen hanns med på torsdagen.
Rastlös väntan och lite känslomässig bergochdalbana. Vid 18.30 begav vi oss mot Linköping och ca 45 minuter senare släppte jag av honom vid Södra entrén.
Vi sa Hej då i bilen. Dels så skulle han tas omhand direkt när han kom in och dels blev det lite lättare att hålla ihop då jag inte ville han skulle se att jag var orolig. Det var jobbigt nog ändå att ringa och prata med barnen på eftermiddagen.
Så där klev han av med sin väska och försvann mot en stor utmaning.
Vi hade fått till oss på torsdagen att operationen skulle bli större än tänkt.
En hjärtklaff skulle bytas det visste vi men sen var ju aortan förstorad. Det visste vi oxå men vi hade väl trott att de skulle lägga någon form av stabiliserande nät runt. Det hade de gjort om det varit den ingående ådern men nu var det den utgående med artärer upp till hjärnan, de vill man ju inte täppa till!
Det innebar att när de skulle byta ut den sjuka delen kunde de inte ha hjärt-lungmaskinen inkopplad. Har man inte den får ju hjärnan inget syre och du riskerar hjärnskador. För att minimera risken kyler man ner kroppen, ni vet ju att såna som t ex drunknat har kunnat återupplivas om de legat i kallare vatten.
Hjärnaktiviteten och övriga funktioner går på sparlåga och har därför större chans att klara sig.
Ojoj, blev ju en medicinsk avhandling det här!
Klockan 8 i måndags morse började de med operationen. 6 timmar senare ringde kirurgen och berättade att allt gått bra.
Hälsade på en trött men efter omständigheterna pigg man på onsdagen. På torsdagskvällen pratade han på som 17 i telefonen och i går, fredag flyttades han hem till Norrköping!
Nu väntar några dagar på sjukhuset här men fortsätter allt gå bra räknar jag med att han är hemma till nästa helg. Sen väntar några månaders sjukskrivning.
Man får vara tacksam att tekniken och vården har gått så mycket framåt som gör det möjligt att komma tillbaka till ett normalt liv så fort!
Nu sitter jag på tågstationen och väntar på tåget till Uppsala! Ska hämta min nya bil😁
Med det lämnar jag er för nu och återkommer!
Vilken lättnad att allt gick så bra. Det var väl väntat men det är klart att oron finns där inför en så stor operation. Nu hoppas jag att återhämtningen fortsätter att gå lika bra som den har börjat och att ni båda, eller alla i familjen, kan känna er trygga och glada :D <3
SvaraRaderaKramar
Ja, det är snabbare återhämtning än jag trodde! Det kan bli så att han inte blir där så många dagar till, jag har ju massa saker jag skulle göra innan han kom hem😨🙄
Radera