Som Fågel Fenix, återuppstånden ur askan efter elden. Det är jag. Mången gång har det känts så och lika många gånger har jag gett mej in i leken med elden igen. Suttit här med förväntansfulla inlägg som "Våga kärlek" när jag känt att jag träffat HAN . Han som är min själsfrände, som jag tar som min älskare och hoppas ska bli min bästa vän. Han som inte är som andra och egentligen inte min typ men vad är det? Min typ har de andra ju krasst knappast visat sej vara.
Han dundrar in i mitt liv och kärleken sveper oss bort i lycka, förväntan och framtidstro.
Allt detta byttes nu i en handvändning till tvivel, ångest och rädsla.
Är inte riktigt med på vad som kanske händer, vill inte.
I huvudet snurrar Sonja Aldens sång, Du får inte. Den är så otroligt passande just nu. Hur lätt det är att säga saker och sen inte riktigt förstå innebörden.
Kram <3
SvaraRaderaJag finns här.
Tack ingrid!
Radera