Lättnad

Jag har levt i min fixarbubbla i en dryg månad. Ordnat, ringt, övat.
Igår kom så dagen vi både känt oro och lättnad inför.  Pappas begravning.

Oro för att allt ska gå bra. För hur det ska kännas och för att det ändå ska bli hedervärt för pappa och minnesvärt för familjen och vännerna.

Lättnad att kunna släppa taget om mycket. Att få tid att sörja och gå vidare.  Vartefter kommer mer fix i form av bouppteckning och husförsäljning.
Många frågar- ska ingen av er ta över huset?  Nej, varken min bror eller jag känner att det är något vi vill.
Stort hus på landet är inget lockande att bo själv i!
Bättre att investera i något man har nytta och glädje av.

Begravningen blev som vi hoppats. Ljus och fin. Josefine och jag sjöng och lyckades trots skakiga ben framföra vår sång och vi fick så positiv respons.
Prästen var fantastiskt och väldigt personlig. Mitt i all sorg så är det ändå väldigt roligt att träffa så många som man inte sett på många år.
Blommorna var underbara och när kantorn spelade The show must go on på orgeln då brast det även för mig. Så mäktigt och fint arrangemang hon fått till och jag är glad att min halvbror önskade den låten trots att den först kändes lite avig.
Idag känns livet lite lättare.

Kräftor och förberedelser

Det duggar inte så tätt mellan inläggen just nu men det har ju sina förklaringar. Det är ganska mycket pyssel inför begravningen på fredag och mitt i allt skulle vi ha kräftskiva oxå!
Den var bestämd sen länge och det var ett välkommet avbrott i allt det andra.
Strålande väder, glada vänner och god mat. För första gången startade vi upp med lekar. Först ut "tampong i flaska" dvs tampong knuten i ett snöre hängandes i knähöjd.  Springa fram till petflaska med lite vatten i, måtta och doppa ner tampongen. Vänta tills den svällt så man kunde lyfta flaskan och springa tillbaka.

Som lek nummer 2 lades 2 plankor ut på gräset. En deltagare i varje lag fick en varsin kikare som man skulle titta i från fel håll och gå balansgång på plankan. Det var lättare sagt än gjort då effekten blir att det känns som du är väldigt långt ifrån och vinglar som du gick på lina! Mycket roligt att titta på! 

Som avslutning skulle man sätta en pinne mellan knäna och gå en slalombana. 

Väldigt svårt och för oss som tagit på ett par byxor med lite glattare tyg blev uppgiften övermäktig!  Men några hade värsta snitsen! 

Sen väntade maten. Hemkokta kräftor,  bröd, ost och västerbottenpaj! Snapsvisor ekade i tältet och sen var det sång, musik och dans fram till småtimmarna. 

Gårdagen var en återhämtningsdag och en lättare födelsedagsfika hos farmor då josefine fyllde 20 år blev det. 

Hon blev firad på lördags kvällen och det blir ett restaurangbesök när allt är klart med begravning och bouppteckningen. 

Nu väntar snart första kurstillfället på buggkursen. Avancerad står det på anmälan. Det blir något att bita i! 

Ha det bra <3

Flyttlass!

Mitt i allt annat som man styr med just nu så kom ju dagen då största skulle flytta ner till småland och Ädelfors folkhögskola.  Yarisen må va liten men när man fäller ner hela baksätet ryms det mycket! Resan gick bra och området hon bor i är naturskönt.  Lägenheten hon ska ha var förvånansvärt stor och även om första natten blir lite orolig innan alla kompisar är på plats så känns det som hon kommer trivas!
Resan hem underlättades av samtal i stort sett hela vägen. Dock finns en önskan som min älskade lilla bil inte har. Farthållare!  Ont ända upp i rumpan har jag trots ett idogt flyttande av kropp och fot för att ändra och avlasta.
Nu är dock sängen ockuperad och imorgon är det jobb igen efter förra veckans ledighet.
Jag hoppas allt flyter på nu fram till begravningen så blir det att ta någon dag igen.
Nattkram!

Livets sista suck

Så kom då dagen som vi oundvikligt väntat på. Pappa hade ont i magen på måndagen när vi kom så vi ringde efter doktorn.  De tyckte det var dags att ge lite smärtstillande och för första gången sa han att han ville ha det.
De gav lite morfin och orosdämpande och 20 minuter senare somnade han tungt. Han sov 27 timmar och när hemtjänsten kom för att byta på honom så drog han sista andetaget när de vände honom.
Det gick så fort.  Jag satt utanför dörren men han var redan borta när jag kom in.
Jag är så glad att jag tog beslutet att sova kvar natten innan. Jag var med honom hela dagen och pysslade omkring och pratade med honom fast han sov.
Nu får han ro och i sinom tid även vi.

Lite andrum

Igår såg det ut att bli skapligt väder så jag frågade mannen om vi kunde ta en dag i fiskets tecken.
Vi hade tänkt åka till en sjö hos en kompis men då pappa verkade sämre så fick det bli båten och Bråviken då jag kunde stanna till hos honom på vägen.
Hur det kan försämras så fort. Bara på 2 dagar var det en hålögd, insjunken och ganska osocial pappa som låg i sängen.  Ringde den palliativa vårdavdelningen om råd och de kom ut. Jag var orolig för att han skulle gå bort redan på kvällen men de gjorde en bedömning och även om han är väldigt dålig så trodde de inte det var "dax" än.
Det låter förskräckligt men denna väntan är otroligt påfrestande.  Allra helst när han mest sover och inte vill ha något direkt umgänge med någon.
De skulle ut idag med och prova lite smärtstillande på honom då han är väldigt "ömhudad".
Imorgon väntar åter ett möte och vi får nog prata om mer konstant vård då han larmar mycket utan "orsak" och det kan bero på att han blir rädd när han är ensam helt enkelt.
Jag har tagit ledigt tisdag och onsdag så får vi lösa dagarna vartefter.

Men ut på sjön kom vi. Lite grått och blåsigt till en början men det blev riktigt vackert väder efter lunchen.
Dock blåste det fortfarande så båten slog friskt i vågorna när vi gick med utombordaren. Rumpan må vara stötdämpad men där sittbenen är ömmar det idag!
Som vanligt är det inget bra fiske i Bråviken men mannen fick en braxen som han förväntansfullt vevade in i hopp om att det ordentliga hugget och motståndet kom av en fin aborrre  ;-)
Men, som jag sa till honom.  Du fick i alla fall en fisk :-D

Rörigt

Av förståeliga skäl är allt ganska rörigt nu och jag antar att den närmsta tiden kommer gå i samma tecken.
Häromdagen hade pappa 38.5 i feber och tungt att andas.  Jaha.  Här kommer lunginflammationen tänkte jag.  Min farfar fick den i slutskedet av sin sjukdom och gick bort på en dag.
Dagen efter möter jag en feberfri far som efter omständigheterna är skaplig.
Senaste dagarna har han dock varit trött och slumrar bort emellanåt.
Nu har äntligen hemtjänsten börjat fungera utan att han behöver larma för minsta lilla och de kommer 9 ggr per dygn vilket känns otroligt avlastande. Han äter nästan inget men har sen i förrgår druckit mycket. 
Idag efterfrågade han dock pannkakor så jag ska steka ett par på jobbet imorgon och åka ut med. Kanske blir nån raggmunk oxå!
Chefen kallar han mej för. Jag tror det är positivt menat för han vet att jag styr och ställer så allt ska bli bra.
Om telefonen ringer och det är någon myndighetsperson så säger han, vänta,  du ska få prata med chefen  ;-)

Så det blir mycket åkande fram och tillbaks. Nu behöver man ju iallafall inte åka varje dag utan brorsan och jag delar på det. Nu när vården funkar så kan man ju känna ett annat lugn att de har tät koll.

Nu är det bäst att släcka ner.  Börjar 6 imorgon.
Sussa gott!

I dödens väntrum

Ja, så var man då här. Sjukdomen har tagit ett stadigt grepp om pappas kropp och imorse hade han ramlat. Det visade sej sen att han fått en stroke. Den bräckliga kroppen höll ändå och inga brutna ben och mitt i allt elände får man vara tacksam.  Däremot är han förlamad i höger ben och svag i höger arm. Han kommer inte ur sängen utan idag kom blöjor och draglakan. Känns lite overkligt men alla inblandade är väldigt bra och doktorn som kom idag var rak och ärlig. Pappa gillade henne,  hon sa som det var. Jag följde henne ut och ställde den där frågan de ej kan svara på.  Hur lång tid?  Några veckor sa hon. Det kan vara längre men jag tror inte det.
Så nu är brorsan på väg ut. Han sover här i natt tills larmet är på plats. Då kan jag starta upp på jobbet imorgon och förbereda för att ta anhörigdagar.
Känns konstigt. Man är mitt uppe i allt men ändå känns det lite overkligt.
Det har gått så vansinnigt fort.
Imorgon måste jag ta med farmor ut. Det blir jobbigare. Hon har inte riktigt tagit till sej men nu måste hon med för det kanske inte hinns med annars.
Ibland är tiden knapp, ändå är jag tacksam för att det går fort när han ändå inte har värk för då kanske han inte hinner få det.