Förra veckan var en rörig vecka i mitt liv, ja denna kommer också att te sej olik men nu har jag koll (nästan!) på allt.
I fredags var jag deppig och skrev på Fb att helgen kändes tom och tråkig. Inga planer, barnen inte hemma. Då skriver min kusin Camilla att kom hit! Sätt dej i bilen och kom! Jag hjälper dej med bensin och du får mat och husrum! Camilla bor inte här, hon bor strax norr om Söderhamn. Jag skrev att inte kan jag väl göra det, det är ju 43 mil! Hon svarar - gjört! Och ibland ska man göra tokiga infall! Snabbpackade väskan och slängde hunden i bilen. Jag ville ju ha så mycket dagsljus som möjligt. 5 timmar senare med öm rumpa och stelt högerben var jag framme. En fin helg med mycket prat, långpromenad och återseende av släkt jag inte sett på 10 år! Det blev bra. Fick perspektiv på mycket och kunde återvända hem med nya krafter.
Tack älskade Camilla, önskar vi inte hade så många mil emellan!
På söndagens hemfärd stannade jag till på Toyota i Uppsala där min andra kusin Peter jobbar. Vi har heller inte setts på väldigt länge och där fick jag lite extra kärlek i form av några bamsekramar. Han är en riktig raring! Till sommaren packar jag in ungarna också och besöker er!
Nu väntar en förmiddag i tvättstugan. Sen blir det nog en promenad i vintervädret. Våren lär dröja så får passa på att njuta av snön när den ändå envisas med att ligga!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar